tisdag 30 november 2010

La Grola möter La Poja i en blind vinprovning. Postgårdsromantikernas vintips 16 och 17!!!

Till helgen hade vi bjudit in några vänner på adventsfika. Nu ville det sig inte bättre än att barnen drabbades av magsjuka, speciellt Sigrid blev ganska hårt åtgången. Fast hon var vid gott mod hela tiden.

Nå på dagarna pysslade vi med julbestyren i lugn och ro. På fredagskvällen hade jag hällt upp två, för Anders, helt okända viner. Redan kvällen innan hade han faktiskt nämnt just dessa viner - de kommer från samma distrikt och producent, men det ena är Grand Cru varianten av det andra. Vad som var så finurligt var att jag seriöst kunde fråga om vi verkligen hade båda i vinskåpet (La Pojan hade Anders köpt in vid ett tidigare tillfälle), väl medveten om att jag hade köpt detta tidigare under dagen och att det därför låg i min väska...Anders chansningar ska vi inte gå in på i detalj, men just La Poja och La Grola hade han ju redan slagit helt ur hågen, nu var han inne på i stort sett samtliga världsdelar, några vinländer i Europa fick sig också en duvning, med ett undantag...Vilket som var finare (469 kr mot 159 kr) prickade han dock in direkt.

La Grola 2006 (nr 42334, 80% Corvina Veronese och 20% Syrah) av Allegrini från Veronese, Italien. Både smak och doft av körsbär. Doften var ganska subtil. Strävt.

La Poja 2006 (nr 94422, 100 % Corvina Veronese) av Allegrini från Veronese, Italien.
Detta vin doftade helt enkelt mer, rostade ekfat, plommon och kaffe. Smaken var mer "helt" i jämförelse med ovan, alla smaker var fint sammanvävt, med plommonsmaker och en lång eftersmak av kaffe! Strävt.

Båda vinerna korar vi till vintips! La Pojan VAR godare men La Grolan var över 300 kronor billigare!!! Båda kändes mer än prisvärda. Om man inte testade La Pojan samtidigt var La Grolan helt suverän, men då man började jämföra kändes denna helt plötsligt litet "stickig".
Dagen därpå gjorde vi ett nytt test på samma flaskor (Anders smyghällde upp i mina glas och jag i hans) - det var inte svårt att ta ut vilket som var vilket då. Man behöver inte köpa 500 kronors vin i tid och otid, men ibland kan det vara väl investerade pengar. Så gott, så gott.
Vad vi åt till? Oxfilé med päron- och grönmögelostfyllda cannelloni. Receptet kommer på en blogg i Din närhet inom kort...

3 kommentarer:

  1. Trist med magsjuka, stackars de små. Hoppas de mår bättre nu!

    SvaraRadera
  2. Tack Pernilla. Dagis hägrar på torsdag. Om inget nytt drar in nu. Hoppas att Ni hade det suveränt hos Selma!

    SvaraRadera
  3. Hmmm... för att ta Anders lite i försvar, är det verkligen lätt att ursprungsbestämma "ambitiös och modern" Valpolicella om man får den serverad blint och utan ledtrådar? Beskrivningen av La Grola antyder i och för sig att man skulle kunna ha fått Italien-vibbar, men La Poja låter lite som om det lika gärna kunde ha varit en St.-Émilion, en Bordeaux-blend från Kalifornien eller en modern toskanare...

    SvaraRadera