söndag 15 april 2012

Resan går till..Wien

Strax före påsk reste Postgårdsromantikerna till Wien. Drygt två timmars flygresa är en perfekt start, varken barn eller vuxna hinner ledsna. Redan innan resan påbörjades hade vi alla fyra strukturerat upp en resplan: Stefansdomen, slottet Schönbrunn, Schönbrunns zoo och konsthistoriska museet. Vi kände att det fick inte bli alltför överhopat med måsten, inte heller alltför få saker - det finns ju så mycket att se! Första dagen erbjöd faktisk inte så mycket mer värme än det fyragradiga Arlanda som vi lämnat. Men snart började solen skina och tina upp oss frusna nordbor då kvicksilvret tangerade 18 grader i skuggan. Då resväskorna lastats av på hotellrummet och en första sondering av hotellet är avklarat går tankarna oavkortat till magen. Första matstoppet var på Freys restaurant. Anders och jag beställde wienerschnitzel, Arvid korv och Sigrid en croque monsieur. Tre av fyra var mycket nöjda, den fjärde bytte korv mot wienerschnitzlar...Kanske att jag ledsnade på det panerade och friterade kalvköttet allteftersom resan fortlöpte, kanske att det var på grund av lättnaden av att vara framme och att allt gått så bra: jag skulle vilja utse denna som resans bästa wienerschnitzel. Stefansdomen kändes som en lagom destination att fördjupa sig i så här första dagen på resan!Dessvärre hölls en mässa, vilket kan vara intressant för den som inte ville gå runt och titta på interiören.Första dagen avslutades i en glassgrotta innan det var dags att återvända till hotellrummet. Hela dagen andades om att detta skulle bli den bästa resan hittills. Och då var vi ändå helt sålda efter Budapest för två år sedan. Då (och i Paris halvåret dessförinnan) kunde Anders och jag i och för sig helt välja vad vi skulle göra, nu är det fyra olika viljor som ska samsas. Men de tar in intryck på ett helt annat sätt idag, är mer nyfikna - vilket är helt underbart.

1 kommentar:

  1. Vilken härlig reseberättelse! Det låter som om ni haft det jättehärligt, och jag känner verkligen igen det där att det är på ett annorlunda - och på många sätt härligare - sätt man upplever utflykter nu: genom barnens sinnen.

    Varma hälsningar,
    Helena

    SvaraRadera