Inne i slottet fick man dessvärre inte ta bilder - men det var vackert.Habsburgarna må ha varit ett imponerande släkte, men det var kanske de ingifta kvinnorna som drog åt sig våran uppmärksamhet. En docka i naturlig storlek av Kejsarinnan Sissi var vad som gjorde mest intryck på Arvid och Sigrid - håret var i nivå med Rapunzels. Jag läste i min bok om den ensamma kejsarinnan (Sissi,eller Elisabeth som hon ju egentligen hette) att hennes frisör tillbringade två timmar om dagen med hennes hår. Med tanke på att hon sedan företog fyra timmar långa promenader dagligen, måste det ha varit svårt att hinna med så mycket annat. Men vacker var hon.
En annan kunglighet som verkligen etsade sig fast var annars Maria Theresia, denna 1700-tals monark som födde 16 barn, den mest kända är ju Marie Antoinette.
Wien var verkligen strösslat med påskägg och harar. Jättevackert och inspirerande! Utanför slottet hade man placerat ett jätteägg som var fyllt med vårens blommor.
Arvid tog inga risker efter gårdagens matfadäs - hela resan gick hädanefter i wienerschnitzelns tecken. Och som han åt...
Anders betällde in en tapfelspitz - hans nya paradnummer hemmavid. Oftast är man kanske mer van vid sin egna och därför föredrar smaken av den. Så även här. Men uppläggningen hemmavid kan helt uppenbart förändras...
Sigrid hade bestämt sig för att testa sig genom landets varma smörgåsar. Hon är mycket nöjd hittills.
De ställen vi var på serverade 1/8 l vin i glasen. En alldeles lagom mängd om man vill sitta och sippa under flödande härlig sol. Jag ville gärna testa en gång för alla vad som är själen i österrikarnas "grüner veltliner". Just nu, dagarna efter resan, känner jag mig självfallet alldeles otroligt duktig i ämnet. Men ge mig några veckor... 
Även jag dukade under för wienerschnitzeln. Inte lika god som den på Freys. Men omgivningen, servicen, solen...o lala!
Så har vi sett Schönbrunn för denna gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar