lördag 27 oktober 2012

Marmor och citron

En liten kemilektion så här på lördagmorgonen? Ja, varför inte!
Dagens fråga lyder: Varför får man inte ha citron och annat surt på marmor?
Marmor kan sägas vara kalciumkarbonat. Kalciumkarbonat är en jonförening. Jonföreningar är uppbyggda av joner. I det här fallet är jonerna kalciumjoner, med laddningen två plus, och karbonatjoner, med laddningen två minus. Jonerna hålls samman av jonbindning, vilket är en stark bindning.

Nu till problemet med sur miljö. Den negativa jonen i marmor, karbonatjonen, tar gärna upp vätejoner. Alla sura lösningar innehåller vätejoner, med laddningen plus ett. När karbonatjonera tar upp vätejoner bildas vätekarbonatjoner, vilka inte binder lika starkt till kalciumjonerna. Detta leder till att marmorn luckras upp.

Vilka ämnen ska man då se upp med? Kort sagt, vilka ämnen är sura? Ja, mycket av det vi dricker är mer eller mindre surt. Kaffe, te, vin med mera. Undantaget är mjölk, som är neutralt på gränsen till basiskt. Så spiller du något på marmorn: Torka upp! Är det mjölk behöver du inte stressa....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar