Vår Mamma, Mormor och Svärmor, Edla, har somnat in

Här har tiden stannat upp en smula. 

 Min mamma somnade in på lördagseftermiddagen under förra veckan. Hon hade då vistats på sjukhus under fem dagar. Rimligen så borde det ha varit väntat, hon skulle ha fyllt 87 år idag officiellt (vi brukade fira henne den 21/4, dvs dagen innan då min mormor hävdade att barnmorskan hade angivit fel dag i födelsebeviset).

Samtidigt kom det som en smärre chock - hon har alltid varit en tänkande person med en strid ström rappa kommentarer i beredskap. Jag tror att vi kanske valde att blunda för det uppenbara, att den fysiska kroppen blev sämre och sämre.

Under sista dygnet satte de in palliativ vård, vilket jag nu har förstått betyder att man tar bort alla livsuppehållande hjälpmedel. Man behåller enbart smärtstillande och ångestdämpande medicin.. Njurar o lungor var vattenfyllda, hjärtat svagt och hon hade fått lunginflammation.

Syrran och jag var där i stort sett dygnet runt på slutet, jag flyttade hem till syrran som bor i samma stad som mamma. Vi sov i varsin fåtölj på sjukhuset under sista natten. Fram till sista dygnet var hon kontaktbar och tryckte våra händer - jag fick ögonkontakt och hon kunde svara jakande eller nekande (mer orkade hon inte).

Även om hon sedan inte var kontaktbar på det sättet, började hon sakta vicka på ena foten då vi spelade Louis Armstrong - hennes favoritmusik.

På förmiddagen på vad som kom att bli hennes sista dag hann Anders, Arvid och Sigrid komma. Arvid utropade; "Men titta hon tittar ju." Det gjorde hon verkligen. Ett kort tag.

Vi tänkte att vi skulle skynda oss iväg allihop på en snabb sen lunch och sedan återkomma. Hon somnade sannolikt in då det blev tyst. Jag tror att hennes sista tid blev bra, för både henne och oss. Även om vi självklart helst hade velat ha henne kvar med oss.

Väl hemma strömmade det in blombuketter av omtänksamma vänner och släktmedlemmar.

Jag blir ganska ordentligt rörd över hur empatiska, varma och fina människor är.

Även mobilen gick varm med omtänksamma meddelanden, åhhhh nu blir jag alldeles gråtfärdig igen.

Tack snälla ni!