I torsdags "satte" jag så årets pepparkaksdeg - jepp, det vanliga gamla receptet som mamma fick av en granne då de bodde i Umeå (faktiskt föddes jag där, men vi flyttade till Uppsala före jag hunnit fylla tre så jag har inga minnen från denna tid. Jag känner Uppsala som "min stad" bland städer...).
Jag rekommenderar Lomakkas pepparkakor å det varmaste - och degen kan man inte snacka bort. Så god. Även detta år tripplade jag degen för att vi skulle ha något att kavla ut. I fjol vart det inte så många pepparkakor, varför Arvid förbjöd oss (och sig själv) att ens titta på dem före julafton...
Jag har verkligen fryst hela veckan. Så att passa på att tända på kakelugnen var för lockande för att undvika. Jättemysigt. Ja från början blev det väldigt rökigt, men sedan så...
Pepparkaksdegen var någorlunda stor och lovande, toppen!
Det märks att barnen har blivit större, deras bakinsats är allt annat än obetydlig, det gick undan. Den "trånga sektorn" var ugnen.
Det var dessutom en väldigt mysig stund för familjen!
Att stå i köket och kavla i flera timmar....mysigt!
Dessutom blev ju resultatet toppenbra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar