11 maj 2004 träffades Lena och jag för första gången. Båda var vi 37 år och utan erfarenhet av längre förhållanden.
Det är klart att omgivningen blev stressad när vi snabbt flyttade ihop - här måste varningar utfärdas!
Visst gjordes dessa i välmening. Men vi kände att vi verkligen var rätt för varandra.
Men inte rätt på så sätt att man blir nonchalant och tar varandra för givet.
Nej, ödmjukhet och glädje över att det fortfarande känns lika rätt är vad som gäller.
Plus en viktig sak - saklighet när vi tycker olika. Inga personangrepp.
Vi fungerar bra ihop vad det gäller det mesta - värderingar, humor, livstempo och intressen.
Men vi är inte kopior. Och man har olika perioder. Just nu har Lena ett större socialt behov medan jag gärna har näsan i någon bok. Då ska det få vara så. För några år sedan var jag ute mer på saker med mina kollegor. Lena trivdes hemma. Inget konstigt med det - snarare tvärtom.
Älskar dig, Lena!
Vi satsar - ödmjukt - på 51 år till!
(Kul med sifferlek...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar