Under några år medan barnen var små hade vi köpt en trampmaskin som vi förvarade i tvättrummet. Vi kunde omöjligt träna samtidigt och det var svårt att ta sig ut, allmän trötthet kan ha utgjort en del av svårigheterna.
Jag tyckte att det gick jättebra - visserligen blev jag aldrig särskilt svettig efter min timme på maskinen men ändå. Sannolikt höll jag mest på att mickla med musiken. Anders var alldeles sjöblöt av svett efter sina pass - så maskinen i sig var det måhända inga större fel på.
Då det var dags att börja springa i spåret i april/maj vart jag jättetrött efter max 2 km...
Så detta år har vi sprungit, inte särskilt långt, kanske 2 km 3 gånger i veckan. Det var inte sandat längre än så och vi var för lata för att söka upp någon annan väg.
Så blev det slutet av mars/början av april och de slinga vi brukar springa på sommartid var springbar (stor del av den är förlagd på stigar som blir leriga/hala under vinterhalvåret) igen.
Sträckan är totalt 1 mil, men vi hade bestämt att vi skulle springa max 8 km då slutet innehåller en backe som går stuprät uppåt....
Och jag klarade det! I början av april (om det inte var slutet av mars).
Det har aldrig hänt förr!!!
Och som hälsoinspiratör på jobbet kommer Bellmanstafetten att vänta på mig i slutet av augusti. Skulle vara skönt om det inte känns som en våt filt utan som något roligt. Jag har sprungit det en gång tidigare. Då var det riktigt kul. Och ett bra sätt för mig att ta mig i kragen under sommaren.
Men jag springer väldigt långsamt. En kollega tipsade om intervallträning...pust!
Så det kommer nog att dröja några år innan vi köper en ny trampmaskin...
Hur det gick för Anders? Han älskar att springa, har alltid gjort....
Arvid var också nitisk på den då han var liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar