Arvids och Sigrids sista lediga dag innan skolstart firade vi genom att åka till Uppsala och gå på Titanic utställningen.
Väl i Uppsala var Sigrid så fruktansvärt hungrig att vi måste äta först. Men vi hade förbokat biljetter varför vi skulle ha max 20 minuter på oss att äta. Det fick bli i matsalen i badhuset bredvid. Vi hade tänkt äta pizza på restaurang. Men med tanke på den korta tidshorisonten skulle ingen pizza i världen hinna bli klar.
Smörgåsar känns litet trist men vad göra? Arvid kläckte en bra lösning:"Kan vi inte beställa beställa barnportioner och äta nu och gå på utställningen och gå på pizzera efteråt? Taget!!!
Jag fick vuxenportion vare sig jag ville eller ej, men det var en lysande idé.
Smörgåsar känns litet trist men vad göra? Arvid kläckte en bra lösning:"Kan vi inte beställa beställa barnportioner och äta nu och gå på utställningen och gå på pizzera efteråt? Taget!!!
Jag fick vuxenportion vare sig jag ville eller ej, men det var en lysande idé.
På slaget 20 minuter senare stod vi förväntansfulla utanför Titanic utställningen. Man fick varsin uppsättning hörlurar. Den guidade turen varade i ca 1,5 timme. Vilken tur att i åt innan - annars hade koncentrationsförmågan nog faktiskt svajat för oss alla.
På utställningen fanns 200 originalföremål och flertalet reproduktioner av interiörer i naturlig storlek varigenom man själv fick känna det som om man var ombord. Vissa berättelser om resenärerna gick rakt in i hjärtat som kvinnan som frös ihjäl hängandes utanför en av livräddningsbåtarna. Hennes vigselring måste ha glidit av henne och trillat ner i båten innan hon sjönk ner i havet.
90 procent av de som dog, frös ihjäl. De drunknade inte. Utställningen avslutades med att man fick känna på ett isblock samtidigt som man ombads att försöka fantisera om hur det skulle kännas om man var omgiven av sådan kyla (det var kallare än noll grader då Titanic sjönt. På grund av salthalten fryser havsvatten först vid ännu lägre temperatur ). Vi tryckte handflatorna mot isen. Det gjorde fysiskt ont. Att vara omringad av detta...brrr. ..
Berättarrösten var ganska torr och det hördes att han läste innantill. Likväl blev känslan stark, kanske tack vara hans torftiga inlevelse. Inga bilder fick tas, men ville man fotades man på en ditsatt landgång. Jag tycker om att ta bilder, främst för att ha kvar minnena. Men jag kan nog se fördelarna med att det inte ens var möjligt. Nu kunde man koncentrera sig 100 procent på berättelsen istället.
På utställningen fanns 200 originalföremål och flertalet reproduktioner av interiörer i naturlig storlek varigenom man själv fick känna det som om man var ombord. Vissa berättelser om resenärerna gick rakt in i hjärtat som kvinnan som frös ihjäl hängandes utanför en av livräddningsbåtarna. Hennes vigselring måste ha glidit av henne och trillat ner i båten innan hon sjönk ner i havet.
90 procent av de som dog, frös ihjäl. De drunknade inte. Utställningen avslutades med att man fick känna på ett isblock samtidigt som man ombads att försöka fantisera om hur det skulle kännas om man var omgiven av sådan kyla (det var kallare än noll grader då Titanic sjönt. På grund av salthalten fryser havsvatten först vid ännu lägre temperatur ). Vi tryckte handflatorna mot isen. Det gjorde fysiskt ont. Att vara omringad av detta...brrr. ..
Berättarrösten var ganska torr och det hördes att han läste innantill. Likväl blev känslan stark, kanske tack vara hans torftiga inlevelse. Inga bilder fick tas, men ville man fotades man på en ditsatt landgång. Jag tycker om att ta bilder, främst för att ha kvar minnena. Men jag kan nog se fördelarna med att det inte ens var möjligt. Nu kunde man koncentrera sig 100 procent på berättelsen istället.
Ja, sedan var det då dags att inta lunch 2!
En riktigt bra avslutning på sommarlovet för dem. Och för mig som börjar jobba dagen efter deras första dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar