Efter en ganska ansträngande och intensiv dag på jobbet (bilden är från arbetsplatsens "tysta rum") hade jag lovat Arvid att springa elljusspåret.
Det var mörkt ute då vi började.
Arvid tyckte att det var bäst att vi sprang tillsammans eftersom det hade hunnit bli så mörkt.
God idé.
För att han inte skulle behöva ta det allt för lugnt sprang jag nog det fortaste jag någonsin gjort. Jag hade blodsmak i munnen, och den kalla luften gjorde sig påmind i flera timmar långt ner i luftstrupen...
"Tyckte du att det var jobbigt Arvid?", flåsade jag då vi väl var mål.
"Näe - tror du verkligen att vi behöver duscha???"
Ridå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar