Nu är det spikat: vi har en årlig ny tradition. Den att bjuda in mina två äldsta vänner (Vi gick alla tre hela grundskolan tillsammans (nedan finns vi alla tre med på klassfotot från klass 1)) på julmat strax före julafton.
Ganska enkel mat: skinka med dopp, janssons frestelse, osttallrik och risgrynsgröt.
Och drycker till.
Vädret var väl ingen hit, men en än större anledning att hålla sig inomhus.
Fördrink i form av glögg från vår samovar i salongen.
Hmmmm…
Jag har ju ingen bror så J. är en ickebiologisk variant av en bror.
Och C. är min äldsta väninna!
Barnen fungerar också bra ihop!
Och våra respektive smälter bra in i den dåliga humorn och, ibland råa skratten.:)
Även om det blir allvarligare samtalsämnen mellan varven.
Även om det blir mycket trams!
Litet varmt blev det med alla ljus...
Det tråkiga är att man ses för sällan - det är sååå trevligt när man väl ses.
Men så är det väl med de vänner som "blir kvar" år efter år efter, liksom med nyare som snart inte är så nya längre....
man umgås inte för att man bör...utan för att man vill...
Vi finulade ut alternativa umgängesformer under våren; padel, opera vinprovning...
J.s barn var med. De är 2 och 4 år äldre än Arvid. Vilket ändå gör att de har ganska mycket gemensamt och umgås gärna, vad vi kan höra... :)
De försvann dock upp och spelade båda dataspel och brädspel mellan varven...
Synd bara att tiden går så fort - ett tu tre hade klockan passerad 00...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar