Visby!

Så är vi här: Visby! 

Vädret var på topp (har aldrig mötts av regn i Visby. Tom vid en oktoberresa möttes jag av sol och krispigt vackert väder).

Vi med!

Anders har fått ordet kvinnfolk på hjärnan. Då Arvid fick syn på skylten ovan oss visste glädjen inga gränser.

För Anders.

De flesta ruinerna var stängda. I någon höll ett bröllop på att arrangeras. Men man ser ju bra utifrån.

St Karin. Fransiscanermunkarnas hemvist då det begav sig.

Mot kyrkan.

Jag vet inte om Josefin Nilsson begravdes i Visby domkyrka, men mina tankar gick ohjälpligt till henne då jag gick in. Jag vet ju inte exakt hur och varför hon dog, men om smärtstillande för att lindra smärtan för vad någon annan åsamkat henne överhuvudtaget fanns med i bilden så är det tillräckligt fel och fruktansvärt. Det räcker så för mig.

En och annan riddare ligger begravd här. 

Arvid och jag försökte reda ut vilka personer som fanns med på bilderna bakom altaret. Men vi fick inte till det. Det var 10 män (inte 12). Några bar apostlanamn men inte alla. Och någon som med litet fantasi skulle ha kunnat heta Petrus fanns absolut inte med. Och han är ju ändå hyfsat känd.

Det kullerstensförlagda gatorna. Det var nog mer trångt på båten än i Visby då vi var där.

Vi kom nog fram till att jo, precis som alla andra skulle vi nog gärna vilja bo här. Men då i oktober-april då det är litet lugnare...

Dominikanernas kloster vars namn totalt har fallit mig ur minnet. St Nicolaus tror jag.

En väldigt vacker stad.

3,6 km är kvar av ringmuren. 

Jag vill minnas att jag tidigare har sett en skylt om en sägnen om en jungfru som blev inmurad i något torn för at hon hjälpte Valdemar Attedag då han stormade in. Vi gick överallt. Men någon sådan skylt såg jag aldrig.

I fönstret på tornets vänstra sida sitter en sten kvar som har slungats in med en stenslunga. Då sådana var att betrakta som high-tech inom krigskonsten.

En del av familjen klättrar på muren.

...och någon gömmer sig under.

Rosornas stad.

Fåren ser väl inte fullt lika levande ut.

Anders tar sig upp på i ett av tornen.

Utsikten!

Jo, jag tog mig upp jag också!

Anders kan vara ganska fixerad vid mat. 

Det framgår nästan av bildsekvensen nedan....

Arvid ser undrande ut.

Sigrid hade inte sovit många timmar. Det hade inte de andra två gjort heller. Tyvärr. Denna sommar tycks jag kunna sova när, var och hur som helst.  Men det är jag ganska ensam om.

Men de var alla vid gott mod under dagen.

Så kom maten - caesarsallad - sommarens favorit!

Många museum var stängda. Ett schackspel fanns utomhus. Det märks att Arvid och Sigrid har spelat en hel del schack i sina dar. 

Dock vill de inte börja spela på någon klubb igen.

Spaning på båtar och fåglar.

Här någonstans lämnade jag de övriga för att traska vidare.

Snart hade de försvunnit bakom mig. Jag tog mig vidare till...