Sigrids årliga Halloweenparty

På senare år har Sigrid velat ha Halloweenpartyn med sina kompisar.

Jag får gärna vara med och förbereda.

Vilket jag gärna är.

Svart spindelnätsduk av filt på orange duk som ligger över en svart duk.

Blommorna i jardinjären är 2-3 veckor gamla och ser verkligen döda ut...

Några minipumpor, stora plastinsekter och skeletthuvud.

Pumpor och gravstenar huller om buller utanför.

Brödet till morotssoppan föreställande fingrar.

Vi gjorde en väldigt enkel huvudrätter - frågade barnen vilket som var deras favoritpizzor och beställde hemkört!

Otroligt smidigt.

Svart pasta och liknande i all ära, men ingen äter det.

En siluett lurar i trappen!

Vi hade vädrets makter på vår sida också.

Kusligt dimmigt hela dagen.

Förberedelser inför Halloween...

Vi tänker nog att det inte blir några bus eller godispåringningar detta år.

Varför vi inte gör några speciella godispåsar.

Men dekorerar huset gör vi ju mer för oss själva...

Med vimplar i taket.

Och spindelnät i trappen.

Och litet blodiga händer på kakelugnen...

Ja, och litet annat smått och gott.

Sigrid kom igång ganska sent igår...

Hon ville inte göra den årliga morotskakan med spindelnät.

Men väl chokladmoussetårta.

Jag hade bakat fingerbröd som nu låg i påsar.

Jag står fortfarande i valet och kvalet om jag ska behålla dessa döda blommor, eller om jag ska köpa nya fräscha.

För ikväll ska Sigrid ha party...

Sara Danius-utställningen på Nationalmuseum

Det visade sig att varken Arvid eller Sigrid ville följa med och handla kläder.

Hmmm....snabb omstrukturering. 

Vi hann inte se Sara Danius nobelklänningar då vi var på Nationalmuseet i augusti. Kanske vi skulle ta det nu? 

2018 års nobelklänning ovan.

Ovan 2015 års nobelklänning. 

2016 år klänning. Hon var ju grandios med enorm utstrålning i dessa klänningar. Jag tror inte att en kortare (eller över huvudtaget med annat utseende/utstrålning) hade passat lika bra i dem.

Från 2017.

Tänk att gå så rakryggad ur akademi debaclet.

Jag hade ingen aning om att hon kämpade emot en elakartad cancer samtidigt.

Ryggrad kan man knappast säga att hennes antagonister ägde i någon synbarare utsträckning.

Vi avslutade med varsitt glas vin.

Innan det var dags att åka hem.

Veckans druva: loureiro

Vi har ledigt denna tisdag med sovmorgon innan hela familjen planerar att åka och shoppa kläder till den yngre generationen. Så läser jag Allt-om-vins senaste tidning.

Utan att ha testat druvan faller jag pladask för Gunilla Hultgren Karells beskrivning av druvan loureiro.

Jag har inte följt hennes smak men hon beskriver sig dom väldigt förtjust i champagne (checked) och Albariño från Galicien (checked på den också).

Jag tolkar det som att jag skulle kunna uppskatta hennes vintips bara av dessa beskrivningar. Friska fräscha smaker. Hade hon istället beskrivit sig väldigt förtjust i sönderekade chardonnayer, ja då hade jag inte läst vidare.

Nå så tipsar hon om en druva loureiro. Som förekommer ofta i portugisiska Vinho Verde. Hmmm... Jag är inte idel positiv till Vinho Verde viner - har minnen om intetsägande, svagt porlande viner. Nåja, man ska inte vara sådan. Det går inte att köpa något vin baserat på druvan på vårt system här. Det går visst inte att beställa heller. Men i staden kryllar det av viner på den druvan. Vilken tur att jag läste om det just denna dag.

Loureiro (klippt in och saxat från nätet)

Loureiro ger viner med bra syra, aromatiskt djup, massiv fruktkaraktär i elegantare riktning och relativt låg alkohol. Druvan har tidigare fått stå i skuggan av Albariño, Alvarinho i Portugal. 

Den började bli internationellt populär i början på 2000-talet och genomslaget har varit enormt. Men nu är det dags för Loureiro och i vissa vinkretsar håller man denna druva högst av alla i nordvästra delen av iberiska halvön. 

Vissa lättare viner på Loureiro kan ha en lätt spritsig karaktär. I synnerhet i vinerna från Vinho Verde i Portugal. Loureiro ger viner med härlig syra och fin aromatisk karaktär Loureiro ger viner med mycket frukt och massor av fräschör, fin aromatisk karaktär och bra syra. Namnet härstammar från spanska ordet laurel vilket betyder lagerblad och ger en hint om den aromatiska karaktären. Vid selektivt skördeuttag ger vinerna en mycket fint koncentrerad ton med djup frukt och viss komplexitet.

Jag återkommer!

Veckans druva: Calagraño

 Calagraño är en gammal vitvinsdruva med ett ursprung i Rioja i Spanien. Tittar man på druvans DNA-profil så har den vissa likheter med garnacha. Till och från har man trott att det är samma druvsort som caytena blanca, men så är inte fallet.

Numera är calagraño inte tillåten i Riojaviner - om inte druvstockarna är planterade innan 1970. Då är den tillåten.

Viner på druvan anses vara lite grova, hårda och kanske inte så intressanta. Men med lite tid på ekfat blir de bättre.

Pedometern tar över...

 

Den där Kungsleden-tävlingen kanske medför att jag går en smula till överdrift... 

Distanskurser...

 Jag lär mig visst aldrig.

Inför varje termin kan jag tänka:

"Hmmmm....det vore ju bra att förkovra sig litet..."

Kanske att det känns om möjligt ännu vettigare så här i coronatider då det inte finns lika mycket som tar ens tid i anspråk - antalet sociala kontakter är ju på ganska blygsamma nivåer ändå. 

Och resor till och från jobbet tar ju ingen tid.

Nå likväl då terminen väl har satt igång och det är dags för inlämningsuppgifterna.

Varför?

Tänker jag varje termin...

24 oktober - exakt två månader kvar till julafton....

 

Idag är det dock en annan högtid som kommer att få all vår uppmärksamhet...

November kan vara ganska mörk och trist - men alla dessa orangea tillbehör lyser upp fantastiskt tycker jag....

Sedan är det ju förstås en massa skuggmöss och skepnader i trappen och på andra platser som drar mer åt den svarta färgskalan.

Men det kan pigga upp det också.

Spexvecka i skolan...

Hälsoinspiratören Lena....

Jag vet inte riktigt vad jag har gjort men på min nuvarande arbetsplats kände jag väldigt uppskattad och omtyckt redan från början.

Utan att egentligen ha presterat något.

Den attityden gäller inte bara gentemot mig, det beskriver egentligen stämningen i hela gruppen rätt bra. 

Bra laganda.

Nå nu hade någon snappat upp att det finns en stegmätartävling.

Kunde jag kanske styra upp?

Jag är en av avdelningens hälsoinspiratörer.

Med väldigt liten arbetsinsats får jag nu ta åt mig äran till detta.

För det blev populärt.

Ska bli kul att se hur det går.

Vi blir 3 lag.

7 personer i varje lag.

Vinprovning via zoom

En vinprovning med goda vänner en regnig tisdagskväll? Ja, varför inte? Med två viner per hushåll går det ju att jämföra och diskutera. Att det mesta vi pratar om inte handlar om vin gör ju inget...

Två år sedan pappa avled...

Nu har det gått två år sedan syrran och jag satt vid pappas sida medan han sakta somnade in.

Hela situationen, då någon som står en så nära plötsligt försvinner ifrån en, blir så fruktansvärd och samtidigt så både märklig och ofattbar.

Dagen innan hade han blivit orolig då jag lämnade hans sjukhusrum för att hämta kaffe.

Och nu lämnade han oss.

För alltid.

Syrran och jag satt vid hans sida länge efteråt.

En läkare kom in för att skriva ut en dödsattest, kollade frånvaro av puls etc.

Jag minns att jag sade att vi nog gärna satt kvar ett tag till, så att vi inte skulle gå och oroa oss efteråt om huruvida han kanske ändå inte var död.

Läkaren var otroligt trevlig och hakade på och berättade om en skräckfilm han hade sett för länge sedan om just det då en man blev levande begravd i en kista...

Så stannade han upp och sade förvånad - var fick jag detta ifrån? Ni kommer att minnas detta som ett väldigt märkligt samtal.

Och det var det ju.

Men hela situationen kändes ju så jättekonstig att jag inte ens hade reflekterat över att samtalsämnet var udda, innan han påpekade det.

Tvärtom minns jag läkaren som en väldigt trevlig person.

Att stämningen var varm trots att min pappa låg, död, i sängen.

Som sagt - hela upplevelsen kändes, milt uttryckt, morbid.

Så upplevde jag nog förövrigt hela den hösten.

Ja, större delen av det året.

Förutom konstant närvarande sorg.

 

Sista året, efter att han sålt huset och flyttat in i lägenhet blev hans rörlighet sakta allt sämre.

Men då min mamma dog i april tidigare samma år var det som att luften gick ur honom fullständigt.

Eller, som han uttryckte det; efter "det där tråkiga som hade drabbat Edla." 

Efter en lyckad tarmvredsoperation i början av hösten vägrade han äta. Sondmatning var inte aktuell, han slet ut sladdarna.

Han sade rent ut att han inte ville hänga med längre.

Jobbigt.

Han hamnade på geriatriken i Tierp (av alla ställen. Inget fel på Tierp, men jag hade aldrig varit där tidigare. Pappa undrade var han var: Varför det?) under sin sista vecka. Akademiska sjukhuset i Uppsala har sin avdelning inom geriatrik där.  

Väl där måste jag säga att det var ett väldigt lugnt och mysigt sjukhus.

 

Några veckor senare, då vi städade ur hans lägenhet fann vi ett vältummat exemplar av mammas dödsannons kvar på bordet.

Det fanns aldrig några alternativa texter på pappas dödsannons.