I fjol införskaffade jag fem meter grått tyg. Därefter har det blivit liggandes i skåpet. Finessen med väldigt lååånga dukar är att man kan knyta snygga knutar i ändarna.
Mörkgrå servetter (servettbryning: Storsegel). Kristallglas och undertallrikar av tenn. Svarta tallrikar matchar det svarta tyllet som är placerat längs efter bordets mitt. Rustika grillbestick till detta.
Bordet är redo.Lagom till vår sjuåriga förlovningsdag (11/11-11) hade Anders införskaffat en bukett blommor rött och grönt. Mustiga linneservetter i mörkgrönt (servettbrytning: Pyramiden) med mörkgröna ljus i tennstakarna kändes väldigt vackert och fint.
Innan kvällen var över hade vi gjort något ännu klurigare, som toppade vilken servettbrytning som helst - Arvid och Sigrid fick blodpudding och nattning varefter vi intog en sen med ypperlig middag. Men det är en annan historia...
Så vansinnigt snygga undertallrikar, sådana måste vi hålla ögonen öppna efter! Klart man måste knyta upp långa tygstycken, dumt att klippa av dom för plötsligt behöver man tyget långt igen...
SvaraRadera