torsdag 30 augusti 2018

Äppelmos...

Såvida vi inte får en enorm lust att plocka lika många fler äpplen som vi nyligen har lyckats få ner så är årets äppelmosproduktion färdig!
 Fyra träd överfyllda med äpplen...
 ...en del av skörden...
Mellantid.
 Sigrid visade sig vara en stjärna på att köra maskinen!
 Utan gnäll arbetade hon metodiskt!
 Ibland behövde vi en liten paus i arbetet.
 Liten och liten, vi höll på att tappa bort Arvid i skogen. Ganska mycket ångest där ett tag!
 Åter vid maskinen!
 Nog borde vi klara nästkommande års konsumtion av äppelmos?

onsdag 29 augusti 2018

Besök hos min pappa...

Min pappa har inte tagit mammas bortgång särskilt bra. Han säger själv att det är jobbigt. Han har åkt skytteltrafik mellan olika sjukhus sedan dess. Han har röntgats och alla möjliga prover har tagits. Han är kärnfrisk! Ja, han fick en kraftig hjärnblödning 1989 med halvkroppsförlamning och afasi som följd. Men bortsett från det har det ändå fungerat hyfsat bra. Under omständigheterna. Tills nu då.
Han åkte in till Akademiska i början av en vecka i augusti för att hemtjänsten (han är nu 85 år - fick hemtjänst vid 84)hade svårt att väcka honom.
Syrran hade varit i kontakt med sjukhuset och han skulle åka hem samma dag sade hon.
På lördagen samma vecka åkte jag hem till honom. Han hör extremt illa varför det är uteslutet att ringa innan, dessutom har hans rörlighet försämrats kraftigt under senaste månaderna. 

Väl där kunde jag konstatera att ingen pappa fanns i hans hem. Var fanns han?
Han är inte senil så är han inte hemma är det ingen förvirrad handling. Ute och handla själv har han inte gjort sedan i våras.

Jag befarade det värsta. Hade han dött? Varför hade ingen meddelat mig? 
Fick inte tag i syrran. Ringde Akademiska Sjukhuset i Uppsala - den sista punkt jag kände till var akuten på det sjukhuset - nope ingen pappa. Och på sjukhuset får man inte söka allmänt på eventuella patienter om de alls finns kvar. Jag ringde till några avdelningar på sjukhuset, men till slut tappade jag både ork och fantasi om vilken avdelning han rimligen kunde befinna sig på.
 Vad göra? Skulle jag bara åka hem? Men hur skulle jag då få veta hur pappa mådde? 
Jag satte mig rakt upp och ned på en stol och funderade varefter jag ringde kommunens närsjukvård på måfå, där hade han varit några veckor i juni. 

DÄR VAR HAN!!! Pust!
Jag skenade iväg till sjukhuset. Och fann han var ute och fingick med rullatorn i sjukhuskorridorerna. 
Den lättnad jag kände då jag fick syn på gubben är svår att förmedla!
Lilla pappa!

tisdag 28 augusti 2018

Middag hos vänner i Uppsala

 Ungefär varannan månad har det blivit att vi träffas två familjer och lagar mat ihop. 
Från början var jag och D. kollegor. Vi trivdes så bra ihop att vi började umgås privat. Faktiskt var det nog hon som fick mig att börja tänka på att kollegor kan ju vara mer än kollegor. Vilket resulterade med vinprovarkvällar med vissa kollegor och middagar med andra. Med vissa både ock. Det kan vara väldigt kul att ses under nya former och konstellationer. Då det funkar.
 Nåväl. För att vi ska hinna träffas har vi klurat ut att vi kan laga maten tillsammans. Så slipper någon stressa så mycket. Och vi hinner ses under en längre tid.
Denna gång måste jag erkänna att värdfamiljen hade gjort allt grovgörat! Det var ett riktigt glidarkockliv vi förde. Men vi tog oss väl ut i våra medhavda förkläden, inte sant? :D
 Lille N. var litet bly från början. Men det släppte ganska snart. 
Anders i sitt förkläde.
 
 Råbiff hade jag aldrig ätit tidigare...mycket gott! 
 Litet champagne medan vi lagar maten gör ju onekligen att den rätta känslan infinner sig. 
 Smörgåsar med kantarellfräs och västerbottenost.
 Minipizzor .
 Vad händer här? 

 Vaskar han vin?
 Jag har satt på mig förkläde så ordentligt - men vad gör jag? Annat än att dricka vin? 
 N. är redo!
 Jag informerar Sigrid om något viktigt!
 De tre äldre barnen har intagit stolsryggarna på sina platser. 
 N. går ut hårt med filmtime i väntan på att äldre middagsdeltagare ska sätta sig.
En väldigt stark chilisås spelade roll under kvällen. Den skulle vara 900 gånger starkare än jalapeno...De flesta av oss testade en knivsudd...någon testade en väl tilltagen tesked...Jag kan säga att den som valde teskedsstorleken kom att ringa in kvällen i före och efter chilitestet. Samme person gav ordet pannsvett bokstavligen, ett nytt ansikte. Denne person försökte desperat se oberörd ut, medan pannsvetten formligen sprutade...Jag led, litet, med vederbörande... :D 
 Diskussionerna dog aldrig ut. Med tanke på att den tre procentiga mjölken står på bordet tör jag hävda att chilitestet nyligen har genomförts. Vatten hjälpte inte för att neutralisera hettan - men standardmjölk fungerade bra!
 Efterrätten gjordes av barnen.

 Med ganska mycket assistans av värdinnan.. 
 Vad gör vi?
 Intressant är det!  

Lagom före midnatt började vi inse att vi ju skulle hem.
Stort tack för en otroligt trevlig kväll!

måndag 27 augusti 2018

Dukning av maten på en bräda...

Jag kommer till själva middagen imorgon. MEn först måste jag visa vilken rolig lösning värdfamiljen hade gjort med dukningen.
De hade tagit en vanlig bräda, modell äldre kört med högtrycksspruta för rengöring och låtit torka. 
 Sedan serverades alla smårätter på själva plankan! 

 
 

söndag 26 augusti 2018

Bro Hofs Slott

I synnerhet Arvid har efterfrågat fler slottbesök och andra upplevelser! 
Sagt och gjort en torsdag före skolstart cyklade vi iväg till Bro Hofs slott! Sigrid stackaren hade avsevärt mindre däck än oss andra två.
Men hon var glad ändå. Väl på slottet beställde vi dryck och annat vi tyckte att vi förtjänade.
Jag unnade mig ett glas Tattinger. Så gott efter en cykelfärd! 
Att Sigrid njuter av sin chokladboll råder det inga tvivel om.

Arvid njöt han också...
...efter ett tag började vi (läs: jag) frysa. Men det fanns lösningar på det också.
Hit kommer vi garanterat igen!