Veckans druva: Lafnetscha

Lafnetscha är en vitvinsdruva med ett förmodat ursprung i Haut-Valais i södra Schweiz. I detta område nämns druvan i skrift redan 1627. Druvnamnet går att härleda till ett dialektalt uttryck av tyskans laff nicht schon, en uppmaning om att inte dricka det (vinet, vill säga) för tidigt. Förmodligen har det att göra med att den höga syran i druvorna ger ett syrarikt vin som tjänar på lite lagring.

Denna okända druva har lika okända föräldrar. Eller vad sägs om humagne och completer? Den sistnämnda låter mer som en datorterm.

När viner på lafnetscha blir som bäst har de ofta inslag av gröna äpplen, päron och lite blommighet. Syran ger en stadig struktur åt vinet som gör det väl lämpat för lagring.

Årets Skoklostertripp

Sigrid har lärt sig väldigt mycket om stormaktstiden under våren.

Det var hög tid att åka och testa de nya kunskaperna.

Men först litet lunch i deras café.

Pandemin gör ju att det tar längre tid än vanligt att komma in. 

Men väl inne så var det ju lika vackert som vanligt!

Det var, av naturliga skäl, ganska få inne i slottet.

Kungssalen.

Med det dukade bordet rakt under kristallkronan som drabbats av kristallpesten.

Carl Gustaf Wrangels paradsäng.

Barockstolar.

KÖppen spis, där det egentlign är det röda tornet bredvid som är funktionell.

Barnkammaren med tidstypiska barnkläder. Fast de är nog från 1700-talet om jag ska vara ärlig. Det var Gustaf III som införde att hovet skulle bära hovdräkt i svart och rött....

Tavlor av Arcibaldo. Stöldgods från Prag, naturligtvis. Den nedre föreställande Rudolf II.

Arvid lagar Ceviche

Jag skrev så malligt för några veckor sedan att jag hade lyckats få Arvid att städa sitt rum mot att hans kompisar skulle få komma på spelkväll. De hade inte kommit in i hans rum om han inte hade gjort något. Sagt och gjort. På några minuter hade han städat. Det såg jättefint ut.

Nå morgonen därpå rämnade allt - kläder bokstavligen rasade ur garderoben. Resten låg UNDER sängen.

Då bestämde vi att vid regn skulle vi hjälpas åt.

Idag, tisdag, har det varit regn. 

Vi justerade våra planer. 

Om Arvid lagade maten så skulle jag städa hans rum. 

Han hade skrivit en inköpslista för Ceviche.

Mamman till en av hans kompisar kommer från Peru. Alldeles nyligen då Arvid var där hade de tvenne ynglingarna lagat rätten tillsammans.

Så nu gjorde han den hemma. Hur god som helst.

Ceviche

1 laxsida

2 gula lökar, finskurna

1 kruka koriander

1/2 påse kummin

7 lime, saften av

salt

Middag hos K och K i Strängnäs

Var är vi nu?

Vi var bjudna till min kollega K och hennes man K i Strängnäs sista helgen i juli.

Vi har varit kollegor i sex år och undervisar i samma ämnen, kemi och matematik.

De var hos oss tidigare i somras och nu bjöd de tillbaka - och mer därtill.

Vi sov över på husets övervåning där många gästrum finns.

Förutom att huset i sig är stort så finns det flera  mindre byggnader på tomten.

En av dem har utformningen av en liten pub - en liten sådan.

Middagen intogs i den inglasade verandan.

Frukosten påminde om en hotellfrukost.

Men det hela började med champagne när vi anlände efter en halvdag i Strängnäs.

Hela miljön var väldigt mysig!

Sommarkväll när den är som bäst.

Vattenspegeln på tomten gick nästan kant i kant med Mälarens vatten när man tittade ut.

Det märks att kvällarna sakta blir mörkare.

Tack K och K för en riktigt mysig helg hos er!

  

Strängnäs...

Vi var bjudna av Anders kollega K. och hennes man K. att fira helgen hos dem, strax utanför Strängnäs.

 Först hade vi tänkt ta tåg och bussar Snart kom vi på en bättre idé; varför inte hyra bil och faktiskt börja resan med en heldag i Strängnäs?  

 Bra idé. Vi började vistelsen med en lunch på kajen. 

 Innan vi tog oss till stadsdelen Västerviken. 

 Grassagården är en borgargård som finns bevarad på sin ursprungsplats. Gårdens äldsta byggnad härstammar från tidigt 1600-tal. Familjen Grass drev under 1700-talet en krog på gården, därav namnet Grassagården. Man har försökt återskapa hur det såg ut när huet var privat och beboddes på 1880-talet.

Knäckebröd...

Det var inte tapeter utan målat på väggen i köket.

Fiket utanför var ganska fullsatt.

Otroligt välbevarad miljö.

Det var som att man var förflyttad i tiden.

Vackert.

Lugnt.

Vi tog oss vidare till...

Väderkvarnen.

Denna var i bruk inpå 1900-talet (var det 1930? Osäker. 1918 såldes den till kommunen).

En riktigt bra dag kunde här produceras 600 kg mjöl. Det görs på ca 10 minuter i dagens maskiner enligt guiden.

Anders håller sig krampaktigt fast i trappan.

Det fanns hål och öppningar litet varstans i golvet.

Vi knallar oförtrutet vidare.

Nu till domkyrkan.

Regalierna är åter på plats efter stölden.

Jag var här som 6-åring med mina föräldrar. Bilden av graven föreställande Johan IIIs dotter Isabella har jag burit med mig sedan dess.

Den var så verklig ut, mindes jag. Som om det var en flicka som sov.

Längst fram vid altaren står den.

Det enda jag egentligen kommer ihåg från min tidigare vistelse i Strängnäs som 6-åring.

Att Karl IX låg begravd här hade jag ingen aning om.

En liten fika i stan och vi är på väg mot nya mål...