Sigrid och mamma shoppar i Uppsala!

Idag skulle Sigrid och jag åka och shoppa.

Jag var litet inne på att vi skulle ta pendeln in till Stockholm.

Sigrid ville till Uppsala, samma  upplägg som Arvid för övrigt.

Så vi åkte till...

...Uppsala. Vi valde om samma parkeringsruta i samma parkeringshus, Grimhild, som Arvid och jag hade varit i dagen innan.

Bra val av stad - allt är på trevligt avstånd och tempot känns ...behagligt avslappnat.

Min hemstad för övrigt - Uppsala kommer alltid att ligga mig extra varmt om hjärtat.

Vi beslutade att vi inte skulle äta förrän allt som måste handlas in var inhandlat: Skolavslutningskläder och kläder som Sigrid ska ha imorgon då sexorna ska ha sin avslutningslunch.

Sigrid ska dessutom hålla ett hyllningstal till lärarna under lunchen.

Och då vill hon ju vara fin.

Det gick ändå snabbt och smidigt.

Vi unnade oss en långlunch vid gamla torget med domkyrkan som fondvägg.

Riktigt njutbart!

Liten sms-paus med bästisen.

Sedan bar det hemåt.

Anders hade fixat kvällsmat i form av fiskhamburgare.

Mycket gott.

Sedan väntade BOKEN på balkongen med kvällssol: Wuthering Heights. Jag är helsåld, har svårt att slita mig. Inga trevliga huvudrollsinnehavare direkt, men visst försvinner timmarna när man dyker ner i boken!

Men nu väntar jag på att få ta del av Sigrids tal inför morgondagen...

Böcker om England under Tudoreran

Just nu håller jag på att läsa en bok av Philippa Gregory. Hennes böcker behandlar ofta tiden före och under Tudoreran.

I denna bok är det Henrik VIIIs äldsta syster som fungerar som berättare.

 Hon är vid bokens början 13 år. Gregory är väldigt bra på att formulera sig som jag tänker mig att en bortskämd 13-åring skulle uttrycka sig. Jag känner verkligen att detta inte är någon jag skulle vilja träffa, tvärtom.

Även som äldre förblir hon ganska kall, självisk och oempatisk. Ogin. Småaktig. Inte helt olik de karaktärsdrag jag även sätter på hennes lillebror Henrik (VIII).

De andra två systrarna i boken är hennes syster Mary och...Henriks första hustru Katarina av Aragonien.

Båda dessa två framställs som betydligt varmare och trevligare, i synnerhet den senare.

Philippa Gregory har även skrivit om Henrik den VIIIs farmor och mormor. Den röda drottningen, Margaret Beaufort (anspelar på den röda rosen i rosornas krig), är Henrik VIIIs farmor, en ganska kallhamrad kvinna som gör allt för att få fram sin son, Henrik VIIIs far på tronen. 

Den vita (anspelar på den vita rosen i rosornas krig) drottningen handlar om Henrik VIIIs mormor, drottningen Elisabeth Woodwille, en vänlig kvinna vars två söner, tillika prinsar, muras in av sin farbror Rickard III i Towerns väggar. Låter det bekant? Hemsk tid.

Hemsk tid och ganska hemska människor.

Med ett undantag (ja två den vita drottningen ska vi ju inte glömma).

Men en kvinna som verkligen tycks ha varit ett under av vänlighet, trots att hon behandlades väldigt illa under stora delar av sin tid i England, var Katarina av Aragonien, Henrik VIIIs spanskättade första hustru.

Hon tycks ha varit en vänlig och omtyckt kvinna oavsett vilken författare man läser.

Och det har blivit en hel del böcker från denna tid för min del.

Läsvärda allihop!

Arvids bokval....

Arvid är en riktig bokmal. Och vi talar ganska tunga historiska böcker. Inför påsklovet frågade jag vad han ville ha i påskägget. Han ville hellre ha böcker än godis.

En bok han ville ha var en om mamlukerna (Mina egna kunskaper om mamlukerna var ditintills närmast obefintliga men: Mamluker var slavsoldater som användes av de muslimska kaliferna och andra islamiska härskare i Orienten. Mamluker  övertog själva makten från sina härskare vid ett flertal tillfällen, exempelvis i Egypten i mitten av 1200-talet då  sultanens livgarde, bestående av mamlukslavar, grep makten i landet och bildade mamluksultanatet i Egypten vilket existerade ända fram till osmanernas erövring 1517.).

Hans stora intresse under våren var annars första världskriget. Det finns en stor samlingsbok om det kriget, men den var slut inför påsken då jag letade.

Nu inför Arvids födelsedag 1 juni har den kommit in och jag tänkte att jag skulle kanske ta och beställa den i god tid. Bäst att fråga först ändå, tänkte jag.

Nej sade Arvid.

Nu vill han hellre ha böcker om Napoleonkrigen!

Sagt och gjort...

Det finns måhända en liten hake i detta historieintresserade bokläsande: mamsens kunskaper ska hela tiden testas.

Och utvärderas.

Sällan till mamsens fördel - det står just nu 21-2  en märklig kunskapstest - jag har fullt sjå med att försöka hålla mig någorlunda över vattennivån.

Allvarligt talat är det ett kärt nöje. 

Jag är jätteglad över hans historieintresse.

Sanditon...

Är det någon fler än jag som följer Sanditon av Jane Austen? Kommer det att bli Charlotte och Sidney? Eller Stringer? Och de där syskonen - vad håller de på med????

Jag grävde fram boken som jag räddat ur föräldrarnas bibliotek för att förkovra mig istället för att behöva vänta och våndas.

Sanditon är vara till en liten del skriven av Jane Austen. De första 11 kapitlen för att vara exakt. Sedan tar en annan författarinna över i denna version som färdigställdes på 1970-talet.

TV-seriens fortsättning är skriven i nutid (förutom de första 11 kapitlen då). Den har en helt annan handling!

Jag får snällt vänta till måndagskvällarna kl. 21 för att se fortsättningen av TV-serien...

Buhu!!!!!

VAB av en 11-åring och läsning av en bok...

 VAB av en febersjuk 11-åring... Inte riktigt samma sak som då de var kräksjuka och 3 år... Jag skrev ju om min bokbeställning tidigare. Denna bok kom hem igår. 

Anledningen till att jag ville läsa den var en kollegas beskrivning av författaren: "Många manliga författare gör bra beskrivningar av män, men så snart en kvinna kommer in i handlingen så blir skildringen diffus och endimensionell. Faktiskt, ibland faller hela berättelsen platt så snart en kvinna kommer in i handlingen. Houellebecq tar det en nivå ytterligare. Han kan bara beskriva en person på ett trovärdigt sätt: sig själv!" 

Kände att jag måste läsa något av denna pompösa figur. 

Har skrattat gott hittills!

Mer böcker...

 

Syrran och hennes sambo C. var förbi. De har nyligen flyttat ihop och köpt en ganska stor lägenhet i Uppsala. Nu visar det sig ju att vissa saker måste avyttras - det blir för trångt. Under dagen hade de åkt till auktionsverket med möbler. Men böckerna...De är båda litet av bokmalar, med allt vad det innebär. 

Ville vi kanske?

 

Det klart vi ville. Problemet är ju bara att vi har problem med att få in dem vi redan har. Vi blev aldrig riktigt färdig med hur vi skulle förvara mina föräldrars böcker (i barndomshemmet fanns bla ett rum på 36 kvm, fullständigt tapetserat med bokhyllor. Några bokhyllor stod dessutom som solitärer mitt i rummet... Vi, syrran och jag, lämnade faktiskt de flesta, just då var det så mycket som måste bort och vi kände väl att vi inte riktigt varken orkade/hann ta hand om allt).

Dessutom har både Anders och jag köpt på oss en hel del böcker genom åren. De senaste åren har Anders köpt så mycket böcker (han läser extremt mycket, har vi inget inbokat har han inga problem att läsa i stort sett oavbrutet hela helgen, med pauser runt måltiderna. Det klarar inte riktigt jag.) att han faktiskt har gett sig själv köpförbud mellan varven.

Nåväl, det är ett kärt nöje. 

Det är svårt att vara lagom. Alltför rena (på saker, inte på smuts) hushåll kan jag tycka ger ett ganska opersonligt intryck. Om än fräscht. Men det finns ju gränser åt andra hållet också...

Böcker...och bokbeställningar.

Under jullovet läste jag "Klubben" av Matilda Gustavsson.Väldigt läsvärd. Jag blev helt fascinerad av personerna, minst egentligen av kulturprofilen (en självgod gris är sällan spännande), mer av hans omgivning som valde att titta bort, inte en gång utan flera, under flera år. 

Mest fascinerad blev jag kanske ändå av hans fru. 

Hur kan hennes kärlek till maken, som behandlar henne så illa, hållas vid liv? Vad får den näring ifrån?

Jag kan absolut förstå att man kan bli himlastormande kär, men om den andre väljer att såväl ständigt som tydligt visa sin attraktion av andra mitt framför ögonen på en, borde inte ens egna känslor med tiden tyna bort? Här har vi en kvinna som tycks ha varit kär i sin man i närmare 50 år, samtidigt som han ständigt har varit på jakt efter andra och dessutom både raggat och tagit sig för rakt framför ögonen på henne.  Borde inte detta, enorma sveket mot henne, rimligen döda hennes känslor? Kanske inte efter första året, men då år läggs till år?

 

Hur kan hon ta honom i försvar? Gång på gång?

Expressens Jens Liljestrand liknar hennes bok, K, som behandlar tiden efter skandalen på Svenska Akademien, som ett försvarstal som får Virtanens bok efter hans uthängning i me-too som ett "under av mognad och värdighet". 

Bara det får mig att vilja läsa den. 

Jag pratade med några kollegor om böcker i allmänhet och klubben i synnerhet. En av dem formulerade författaren M. Houellebecq så bra: "Andra manliga författare kan ha svårt att beskriva kvinnor, män får de till riktigt bra men kvinnorna blir endimensionella och diffusa. Houellebecq går längre än så. Han kan bara beskriva en person på ett trovärdigt sätt: Sig själv. Alla andra blir konturslösa och icke trovärdiga." 

Så den får det bli.

Osebol hängde med i bara farten.