Viking Glory - Kobba restaurang

På våning 11 hittar vi, förutom spaavdelningen, även den mysiga restaurangen Kobba.

Här intog vi premiumfrukost.

Mycket gott - ändå kom vi aldrig till de varmrätter man kunde beställa in direkt till bordet.

Senare samma dag var vi på plats igen.

Dock inte vid samma bord.

Skaldjursplatå och champagne väntade!

Utsikten från de stora fönstren på topp även här!

Vi satt som i en öppen fågelbur.

Aptitretande!

Det blev resans lyxigaste inslag!

Viking Glory - Spa och wellness

 

Man kan inte bara äta och dricka gott - balans i tillvaron behövs ju. Så även på en finlandsfärja.

På däck 11 hittar vi spa- och wellnessavdelningen. Vi bokade gymmet i en timme mellan 17 och 18. Båten skulle anlända till Stockholm vid 18.55.

Med den fenomenala utsikten blev träningen en njutning.

Sigrid var lite lätt illamående efter maten - hon verkade ha ätit för mycket.

Men under den timme vi tränade sov hon skönt i hytten och mådde därefter lite bättre.

Det är något speciellt med havsutsikt - man blir rofylld och harmonisk på något sätt.

Viking Glory - Buffet

Största färjan bland finlandsfärjorna borde väl ha en buffetrestaurang som känns stor och ogemytlig? Icke. Snarare tvärtom. Med genomtänkt planlösning och indelning i mindre sektioner känns denna restaurang riktigt mysig.

Till stor del beror det på den lyckade inredningen på temat glas och trä.

Fönsterborden var fullbokade när jag beställde resan...

...men de stora fönstren gör att utsikten över skärgården finns där ändå.

Inredningen och design på toppennivå - liksom på båten i övrigt.

Ska man hitta något på minussidan var det att antalet rätter kunde ha varit fler - särskilt bland sillrätterna.

Viking Glory - Vista Room

 

Viking Glory är det senaste tillskottet bland finlandsfärjorna - och ett riktigt lyckat sådant!

I likhet med på Viking Grace har man placerat de publika utrymmena högst upp i fartyget med möjlighet till fin utsikt över vår vackra skärgård. Men till skillnad mot Grace har man verkligen utnyttjat den möjligheten. Överallt hittar vi stora fönster - och störst är de i Vista Room.

Vista Room är det närmaste nattklubb man kommer på Viking Glory - utan att egentligen kännas som en nattklubb. Här finns inget av den där känslan av inpyrdhet och "öppet-endast-för-vuxna-under-dygnets-mörka-timmar". Tvärtom känns den välkomnande för alla - även under dagtid. När bandet spelar dansar man i alla åldrar i den stora, ljusa lokalen. Nytänkande som verkligen har träffat rätt!

Ett kul inslag är fönstren i golvet genom vilka man kan titta ner på livbåtarna några våningar ner.

Veckans vintips: Chateau Musar 2011

 

Chateau Musar 2011, Bekaa, Libanon, nr 7463, 419 kr

Är detta Libanons mest kända rödvin? Ja, det är inte omöjligt. Omtyckt av många - men samtidigt periodvis ifrågasatt. Nåväl, denna årgången gillade vi. Jo, vi har allt som oftast uppskattat detta vin.

Druvmixen består av en tredjedel cabernet sauvignon, en tredjedel cinsault och en tredjedel carignan.

Doften är inte blyg utan mer framfusig. Vi hittar inslag av blåbär, svarta vinbär, örter och kryddor.

Veckans vintips: Clos Erasmus Laurel 2016

 

Clos Erasmus Laurel 2016, Priorat, Spanien, 380 kr

Fylligt och kraftfullt rött vin från spanska Priorat. Inte direkt ett blygt vin med andra ord. Druvblandningen ser ut som följer: 80% garnacha, 15% syrah och resterande 5% cabernet sauvignon. I doft och smak hittar vi inslag mörk choklad, lakrits, björnbär och viol. Mycket gott! 

Veckans vintips: Penfolds Reserve Bin 18A 2018

 

Penfolds Reserve Bin 18A, 2018, Adelaide, Australien, nr 92818, 699 kr

Ett underbart vitt vin från australiska Penfolds gjort på chardonnay! Så välbalanserat, finstämt och nyansrikt. Vi hittar väl avvägda och balanserade inslag av grapefrukt, örter, citrus, persika, vanilj och yoghurt. Ett minne för livet, faktiskt!

Veckans vintips: Pongrácz Brut

 

Pongrácz Brut, Western Cape, Sydafrika, nr 7628, 120 kr

Pålitlig sydafrikansk producent som alltid ger en trevlig upplevelse utan att det blir för märkvärdigt. Enkelt och pålitligt. I doft och smak hittar vi inslag av äpplen, citrus och kex. Gott!

Druvan och vinet 44: Rondo; Skepparps Vingård Grand Prix 15 C Rött 2020

 Rondo

Rondo är egentligen en hybrid. Det innebär att den har inslag av något som inte ingår i druvsläktet vitis vinifera. Året var 1964 då Helmut Becker vid Geisenheims forskningscenter i Rheingau i Tyskland korsade de båda druvsorterna zarya severa och sankt laurent med varandra. Och det är då zarya severa som via sin ena förälder har inslag av gener utanför vitis vinifera - vitis amurensis för att precisera närmare.

1999 blev rondo en officiell druvsort i Tyskland och numera registreras rondoviner faktiskt som viniferaviner för att vinerna blir som just viner gjorda på druvsorter inom släktet vitis vinifera. Så kan det gå.

I Sverige är rondo en av de druvsorter som fungerat bäst när det gäller röda viner. De lätta och rödbäriga vinerna fungerar bra med ek i lagom dos, har det visat sig.

Skepparps vingård Grand Prix +15 C Rött 2020, Österlen, Sverige, 500 ml, 149 kr

Lätt och saftigt vin gjort på druvsorterna rondo och cabernet cortis. I doft och smak hittar vi inslag av röda bär, hallon, lingon och örter. Avsevärt mycket bättre än ett motsvarande svenskt vin för tio år sedan. Men fortfarande väljer jag nog en pinot noir från Nya Zeeland om jag är sugen på ett lättare vin i samma prisklass.

Morgongymnastik

Sigrid försöker lära mig att gå ner i brygga.

Elegant viker hon sig bakåt nedåt från stående.

Inte fullt lika gracilt trycker jag mig uppåt från golvläge.

Nå vi har det mysigt medan vi håller på.

Gianni Schicchi på Operan

Det finns en opera med en aria som jag föll för första gången jag hörde den.

Den ingick som titel melodi i "A room with a view" - en brittisk långfilm som bland annat utspelar sig i Florens under tidigt 1900-tal.

Sedan dess har arian "O mio babbio caro", filmens titelmelodi, varit en av mina absoluta favoriter.

Jag har fått reda på att den ingår i operan - Gianni Schicchi av G. Puccini. 

Och den operan har, vad jag vet, inte spelats på vår opera under de senaste 30 åren.

Tills nu. 

Det var mer en tillfällighet att jag fick syn på att den spelades.

Anders var också på - han har börjat gilla opera.

Mest Verdi, men han är öppen för nya intryck.

Passade på att boka champagne till pausen.

Inte nog med att vi fick biljetter, till sista föreställningen.

Den var dessutom riktigt, riktigt bra!!!

Mer sådana upplevelser i höst!

AW med hund

S. jag och S. 10 månaders gamla tax T. skulle ses på en promenad vid Karlaplan.

Barndomsminnena av våra, ganska ouppfostrade, boxrar gjorde sig påminda. Jag tänkte nog att det skulle kunna bli ett ganska hastigt möte -en promenad och så hem.

4 timmar senare - här sitter vi. 

Fortfarande!

Ett stenkast från Karlaplan.

Vädret gjorde ju sitt till, absolut.

Jag tror att det var några försiktiga regndroppar som till slut fick oss att lämna stället.

Älskar svenska försommaren då den bjuder på sådana här kvällar!

Veckans druva: Liliorila

Liliorila är en vitvinsdruva med ett ursprung i Bordeaux. Året var 1956 då Pierre Marcel Durquéty vid Institut National de la Reserche Agronomique i Bordeaux korsade de båda druvsorterna baroque och chardonnay med varandra. Resultatet fick namnet liliorila, vilket går att härleda till det baskiska uttrycket lili hori som betyder gul blomma.

Liliorila ger upphov till kraftfulla viner med ganska låg syra. Druvsorten blandas ofta med andra, mer kända och mer odlade druvsorter. För när det gäller odlingsareal ha liliorila inte mycket att komma med.

Veckans vintips: Orballo albariño 2019

 

Orballo albariño 2019, Rias Baixas, Spanien, nr 2696, 119 kr

Friskt och fräscht vin gjort på den aromatiska druvsorten albariño. I doft och smak hittar vi inslag av gröna äpplen, grapefrukt och citrus. Gott och fräscht!

Veckans vintips: Pintia 2015

Pintia 2015, Toro, Spanien, 500 kr

Kraftfullt rött vin från spanska Toro gjort på 100% tempranillo. Vinet har lagrats i 12 månader på ek - ekfat gjorda av fransk och amerikansk ek.

I doft och smak hittar vi inslag av björnbär, plommon, svarta vinbär, örter och vanilj. Ett favoritvin som aldrig gör en besviken - oavsett årgång!

 

Vårmiddag med familjen J.

Temat för kvällen var Storbritannien, men vinerna var franska.

Förrätt: alla tillbehör för afternoon-tea!

Det var varmt som i en bastu i köket så a passage to India passade bättre än förutsett. 

Ganska roligt upplägg om jag får säga det själv.

Och trevligt att ses igen. Nu var det ett tag sedan - sjukdomar har försvårat möjligheterna.

Vi tog faktiskt te till förrätten - litet märkligt kan tyckas, men det kändes helt rätt med tanke på rätten.

Till huvudrätten (fish and chips) hade jag anordnat en vinprovning.

Jag tänkte att det var en så svår provning att de kanske vill testa öppet (att de skulle få veta vad som var i glasen).

DE sade att det spelar ju ingen roll om de har fel - det kan ändå vara kul att testa!

En attityd som jag gillar!

Inte nog med det, alla tre kammade hem full pott - och de kunde beskriva hur de tänkte under funderingarna så det kändes som att alla tre kommit fram till samma svar själva.

Vad var det för vinprovning?

Grannbyarna Sancerre och Pouilly Fumé mot varandra. Samma druva, 100% sauvignon blanc.

Skulle det gå att ta fram rätt.

D. var den som tog fram den direkt - hon älskade Sancerre och brukade gärna köpa hem viner från just den byn.

Pouilly Fumé var mer obekant.

Faktiskt resonerade jag likadant själv där jag satt, även om jag satt på svaret.

Anders, eller om det var P. resonerade också om att Fumé torde ju betyda rök. Och faktiskt doftade det inte en smula rökigt?

Helt rätt!

Det var ganska fascinerande att höra - resonemangen var klockrena och resultatet därefter!

Kul!

Till efterrätt hade jag gjort en rätt från Australien eller om det är Nya Zeeland: Pavlova!

Den var faktiskt bland det mest lyckade bakverk jag har presterat på en ganska lång tid.

Anders var direkt förvånad, han rabblade som ett mantra: "vad gott, vad gott" och tog om flera gånger.

Det gjorde Arvid också då han väl dök upp - väldigt ovanligt för någon av dem att ta om en efterrätt som inte innehåller choklad (jag är den enda av oss som inte är överdrivet förtjust i choklad, jag äter absolut, men an vara måttlig just då. Annars är jag svag för efterrätter).

Även P. frågade vem av oss som hade gjort den!

I slutet av kvällen fick lille N. magknip så de fick litet bråttom.

Men allt hörs ha gått bra!

Skönt!