Ett stenkast från en av de centralare tunnelbanestationerna söder om stan bor herr och fru H. i en villa.
Runt huset slingrar sig tomten med spännande hus och odlingar där man minst av allt anar det.
Städa är ingenting familjen lägger alltför mycket möda på eget egen utsago - men desto mer på tomtens odlingar.
Vi var helt stumma säkert den första halvtimman - allt var så... annorlunda...
Litet som jag tänker mig 70-talet. Jag hade inte blivit ett dugg förvånad om Claire Wikholm hade kommit utfarande från någon av sidohusen med en bok eller liknande i handen.
...och så väldigt nära alla flerfamiljshus - jag tror att det var max 6 villor insprängda mellan dessa trevåningshus. Helt fantastiskt.
Jag och fru H. har varit arbetskollegor - en otroligt inspirerande och frisk fläkt!
Hon utbrast då hon såg vår blogg: "Vi borde se varandra på middag". Vi är så otroligt olika."
Och det är sant.
Men det är väldigt roligt och spännande med det som är totalt väsensskilt från sig själv.
Vissa uthus hade de inte själva till fullo bestämt vad de skulle ha dem till.
Deras son är biolog och har flyttat hemifrån. Var ska man anlägga sin biodling då man själv bor i lägenhet?
Av någon outgrundlig anledning fick jag ingen bra bild av deras "Parthenon" - man kan bara ana det på denna bild.
En levnadsregel så god som någon.
Vad som kännetecknade hela stämningen var ett totalt lugn - mañana.
Matbordet gick i bästa jugendstil.
Vad som var annorlunda?
Förutom att tallrikarna var udda, ingenting - men de sade själva - vad är nu detta? Vi har likadana glas (exceptionellt snygga dessutom) till alla gäster.
Kvällen till ära slutade Arvid och Sigrid vara hundrädda - tack vare deras fina lilla hund.
..Eller som Sigrid sade: "T. är min vän, men andra hundar är jag fortfarande rädd för." Båda barnen lovprisade värdfamiljens proffsighet i detta, i stället för att påstå att hunden inte är rädd och att Arvid och Sigrid därför borde sluta vara rädda fick barnen själva bestämma när och om de ville hälsa på hunden. Värdparet sade till och med "Du får tusen spänn om hon biter dig." Då tänkte Arvid att njae då kan man nog vara lugn för de vill nog inte bli av med så mycket pengar bara sådär.
Att hunden var lugn och inte skällde gjorde inte saken sämre.
Menyn var småplock i medelhavsanda!
Mycket gott!
Och väldigt, väldigt trevligt.
De hade lagrat fläder och äpplevin i närmare 10 år - jättespännande - äpplevinet smakade sherry och flädervinet hade liten aning av tokajer - väldigt både gott och roligt!
En väldigt trevlig och spännande kväll!
Stort tack!
