lördag 31 augusti 2019

Bellmanstafetten anno 2019

Så var det dags för årets Bellmanstafett. I egenskap av friskvårdsinspiratör tyckte jag inte riktigt att jag kunde göra annat än att anmäla mig.
 Jag gick hårt ut i våras - hade sprungit litet grand under hela vintern Inga långa sträckor, men tillräckligt för att jag skulle orka jogga en mil i början av april redan (brukar inte orka det då).
Jag trodde att detta skulle kunna gå bra kanske tom komma under mitt två år gamla Bellmanresultat 29 min (och ganska många sekunder, snarare närmare 30 än 29 min för att vara mer precis, men här ska man inrikta sig på heltalet, inget närmevärde :)).
 Det var i april det. Sedan gick sommaren. Jag (eller vi, snarare för jag sprang ihop med Arvid och Anders.) sprang på bra i meningen mycket och ofta. Men jag fick aldrig upp något tempo. Jag fick vettiga råd om att jag borde köra intervallträning. 
Följde jag det?
Absolut inte - jag harvade vidare. 
Som tur var hade jag börjat inse att jag nog inte skulle nå några höjder - varför jag sade att jag nog skulle ta mig runt på 31...(spelar roll för den som ska ta över stafettpinnen om inte annat - för att den ska ha en sportslig att veta när den bör stå i fållan och vänta).
 Som extra krydda på moset hade jag gått runt och fotat litet före loppet. Sedan stoppade jag ner mobilen i ytterfacket på min datorväska. Och drog igen låset så ordentligt.
10 minuter senare reagerade jag på att nämnda ytterfack var öppet. Ingen mobil! Jag letade överallt, lyfte på allas väskor och frågade alla.
Sedan var det dags att ta sig runt.
Nej mina modiga 31 minuter (och ungefär lika många sekunder) hade inte gått fortare även om jag inte hade förlorat mobilen.
Mitt i allting kändes allting ändå ganska bra. Jag hade tagit mig runt, mobilen borde rimligen komma tillbaka (tänkte att någon måste ha tagit den i tron att det var dennes). Och det var en toppenbra stämning.
Morgonen därpå fick jag ett meddelande på arbetsdatorn av en gammal kollega som också hade deltagit i stafetten, men för en annan avdelning. Han hade hittat min mobil ytterfacket på sin datorväska! Det var DÄR jag hade lagt den!
Så slutet gott allting gott!
Nästa år ska jag ställa upp som reserv!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar