Precis som för nästan precis ett år sedan tappade vi bort Arvid på vägen till Lejondals slott. Han ville cykla fortare än oss andra. Och han har inte stans bästa lokalsinne. Väl framme, då ingen Arvid syntes till kom fjolårets panik över mig: "Inte nu igen". Men denna gång hade han en fungerande mobil med sig så vi kunde nå varandra. Vi visste en punkt på vägen och skulle han inte hitta så skulle vi mötas där istället.
Nå, snart var han framme. Vi gick in i slottet. Personalen var lika obeskrivligt trevliga som då Arvid var förbi och tittade tidigare under sommaren.
De undrade om vi villa ha litet fika.
Vi tackade glatt ja, men frågade om det var ok om vi gick på en husvisning först.
Det är så obeskrivligt vackert.
Överallt små söta rum att mötas i.
En liten brandspruta.
Övervåningen med statyer...
och lädersoffor.
Titta vad de serverade oss. Egentligen är slottet bara till för konfererande gäster, men....
Vi blev ombedda att ta kaffe själva...
….så otroligt trevligt. Sammanfattningsvis måste jag säga att vi har haft extrem tur med all service överallt denna sommar. Och då menar jag inte något litet extraleende - nej vi har nästan blivit behandlade som kungligheter(som jag tänker det) överallt Alla, med betoning på alla, har varit så exceptionellt trevliga. Överallt. Såväl inom riket som utomlands!
Till och med Sigrid försåg sig med kaffe, med mycket socker. Pga den mysiga atmosfären.
Den öppna spisen.
En middag här vore inte helt fel.
Släktvapnet i takbjälkarna.
Trappan.
Svårt att inte vräka i sig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar