Annadagen, den 9 december, var tidigare en dag som förknippades med viktiga julförberedelser. Julölet skulle vara färdigbryggt, jultvätten påbörjas och juleljusen stöpas.
Av dessa nämnda aktiviteter har jag inga minnen av - däremot brukade föräldrarna fixa med en planka som de beskrev som fisk, lutfisken skulle fixas. I garaget höll de på. Jag minns att den låg i vätska, i syrrans och min gamla badbalja ute i garaget (Jag läser nu i wikipedia att "Proceduren från det att man lägger fisken i lut till dess att man har fisken på matbordet tar över två veckor. Den torkade fisken läggs först i blöt i fem-sex dygn, i kallt vatten som byts en gång om dagen. Den vattenmättade fisken läggs därefter några dygn i nytt vatten tillsammans med lut. Luten som används är en vattenlösning av natriumkarbonat (soda) och kalciumhydroxid (släckt kalk). Därefter avlutas fisken i fem-sex dygn i nytt kallt vatten, som åter byts en gång om dagen. Efter detta kokas fisken försiktigt innan den serveras. Om den inte har avlutats tillräckligt får lutfisk en egenartad, genomskinlig lyster och en dallrande konsistens. Den främsta orsaken till att många inte gillar lutfisk torde vara att de har serverats dåligt avlutad fisk, som alltså har en geléaktig konsistens. Dåligt avlutad fisk krymper åtskilligt vid kokningen, och är den riktigt dåligt avlutad försvinner den helt: det finns bara spad kvar.").
Vi gör det väldigt mycket enklare för oss - vi köper färdig! Älskar lutfisk!
Lutfisk är för övrigt den enda rätt som varit festmat i Sverige i över 500 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar