Sista helgen i april och det var Sverigemästerskap i schack för skollag. Lagen delas in i låg-, mellan-, högstadium samt gymnasium.
Arvids lag var det enda lag från hans skola som hade kvalat in.
Anledningen till att de hade tagit sig så långt var ju självfallet dels av egen förmåga. Dock bör en av skolans fritidsledare framhållas - utan honom hade det inte gått.
Arvids lag var ett av få som aldrig hade hört talas om "ranking".
Denna kunskapsmiss till trots har de tagit sig vidare under våren från DM-semifinaler och DM-final. Och nu var de med i SM!!!
För att slippa ha en stressig helg åkte vi till Linköping redan på fredag vid 16.00.
Väl framme intog vi medhavda pizzor och vin på hotellrummet. Arvid och Sigrid älskar hotellvistelser.
Ett lagom avancerat rosévin var perfekt för pizzorna - Minuty från Provence, Frankrike.
Laget är laddat och redo att sätta igång.
Det var en fantastiskt att se så många barn vara så tysta under ganska lång tid. Alla ronder kunde som mest pågå under 1 timme. De flesta tog slut efter några minuter. Ändå måste de vara tysta så länge de befann sig i spelrummet. Och det var de.
Vi kan märka det när vi spelar mot Arvid - det går så fruktansvärt fort då han gör sina drag. Ändå har inte vi en chans att vinna, numera.
Med spänd väntan inför start.
Jag, Lena, blev själv jättenervös då en rond just skulle till att starta - det kändes stort att de har kommit så här långt. Själva verkade de ta det ganska piano.
Många motspelare började konversationerna med frågan "Vad har du i ranking?".
Nu har Arvid, Sigrid och åtminstone en av lagmedlemmarna anmält sig till närmaste schackklubb för mer organiserat spel. De kommer därför att förstå frågan bättre nästa år. Samma klubb som de nu anmält sig till, ringde fritidsledaren på deras skola och lovprisade hans insats (ingen från klubben hade nått lika långt). Vad var hans hemlighet???
Vi föräldrar väntade spänt utanför.
Kinamat var uppskattat som lördagsmiddag innan det var dags för sista ronderna.
En extra krydda i spänningen var en familjs ständiga kamp mot klockan. Skulle de hinna i tid till nästa rond/måltid/rond?
Jo då, minuterna stod ständigt på deras sida och vi kunde alla pusta ut.
Vi kunde ta oss tillbaka till vår hörna och invänta resultat.
Dags för uppladdning!
De hamnade nätt och jämnt på övre halvan i resultatlistan.
De lovade varandra att komma med även nästa år.
Även om det finns många andra intressen än schack....
