Servettbrytning tornet

Vill man ha en hög och mäktig servett är det få som slår detta!

Observera att servetterna är 75x75 cm. 

Tornet

Veckla ut servetten och vik den längs med ena diagonalen.

Vik den längs med andra diagonalen.

Vänd på servetten och vik den på mitten.

Vik den längs med andra mittlinjen.

Öppna upp servetten helt.

Vik servetten på mitten.

Tag det översta lagret från undre högra hörnet och drag det försiktigt över till det undre vänstra hörnet.

Vik tillbaka servettdelen, nu finns två tringlar på servettens högra sida.

Gör likadant med servettens vänstra sida.

Vik ner vänstra triangeln cirka 1 centimeter från en tänkt baslinje i servettens mitt.

Gör likadant med den högra triangeln.  

Vik flikarna ytterligare en gång mot mitten.  

Vik upp de nedre flärparna mot servettens mitt (de är dessa som ska utgöra fötterna...)

Öppna upp servettens topp och vik till en kvadrat på toppen.

Sista kvällen i Prag

Så tar vi oss över Karlsbron för sista gången för denna resa. Mörkret har börjat lägga sig. 

 När vi passerat Pragborgen ser vi de skinnklädda korgstolarna som tittar så inbjudande på oss.

 Förutom att vädret är som en ganska ljummen kväll och serveringen även har infravärme känns det inte fel att sätta sig ner en stund.

 Vad ska vi beställa?

 Arvid och Sigrid valde varm choklad, Anders rött vin. Själv hade jag gått och drömt om varmt vin redan under nedresan...

Lunch på villa Richter och Prags vingård

Vi bodde även denna gång på hotell Pyramida som är beläget bortom borgen från floden sett.

Passerar man borgområdet och tar sig nedåt mot floden så går man igenom en vingård. Där finns också restaurangen Villa Richter som erbjuder en elegant och nästan lite lyxig miljö.
Perfekt för lunch, tyckte vi.

Till maten valde vi det vin som vi drack på Folkets hus någon dag tidigare - Harmony hette det och druvsorten var den för Tjeckien speciella cabernet moravia.
En kort stund funderade vi på att köpa med oss några flaskor hem. Men strax insåg vi att detta vin var gott jämfört med de andra tjeckiska vinerna vi hade druckit. Jämfört med övriga vinvärlden får nog Tjeckien ändå kasta in handduken. Detta påstår vi efter att under flera år ha druckit en del tjeckiskt vin.

Maten var ytterst delikat. Inramningen gjorde sitt till - man äter verkligen med ögonen också!

Ja, som ni ser så möttes vi av en vacker höstdag när vi tog oss vidare mot nya äventyr i Prag!

Veckans druva: Picaboll blanco

Picaboll blanco är en vitvinsdruva med katalanskt ursprung. I skrift omnämns den faktiskt redan på 1500-talet.
Av namnet att döma skulle det vara logiskt om picaboll blanco var en mutation av rödvinsdruvan picaboll negro. DNA-analyser visar att så inte är fallet.
Däremot visar DNA-analyser att picaboll blanco är nära släkt med sydfranska clairette.
Viner på druvan får ofta lite så där lagom med syra och inslag av grapefrukt och örter.

Kommunistmuseet i Prag och ett konstmuseum

Kommunistmuséet känns som ett måste om man vill få en heltäckande bild av Tjeckiens historia.

Muséet hade bytt plats - dock var det bara frågan om ett par hundra meter längs Na Prikope.
Just längs Na prikope med närområden tillbringade vi mycket tid - här fanns Folkets hus, leksaksaffärerna Sparkys och Hamleys samt Lenas och min italienska favoritkedja Naracamicie, som säljer snygga skjortor och blusar. En hel del shopping blev det!

År 1990 var vi på en tågluff som tog oss tillPrag. Extraintressant att se filmerna från sammetsrevolutionen 1989 - mycket har hänt rent byggnadsmässigt i Prag på de snart 30 år som har passerat.

Jag kan aldrig sluta att fundera kring hurdet kan ha varit att växa upp på andra sidan järnridån under 70- och 80-talen. Vet inte varför jag fascinerasav frågan - vet bara att jag gör det.

Här ser vi inredningen till en tänkt livsmedelsaffär i Prag från 70-talet. Eller ärdet månne 60-tal?

Sternbergpalatset innehöll många fina tavlor. Lärde mig att stilleben var vanligt under 1600-talet och att stilen på engelska heter "still life". Lena och jag har planerar på att läsa konsthistoria. Just nu är det psykologi vi läser på distans. Riktigt kul!

Arvid och Sigrid tittar gärna också - ett tag. Men det är kul att intresse finns!

Vacker är det. Och extra skönt under den här tiden av året då man slipper trängas.

Lika vackert här. Det finns onekligen mycket att se i Prag. Skönt då att vi varit där tidigare så att vi hunnit se saker tidigare.

Den långe drasuten tillför inte själva muséet - måste vara en besökare.

Lite fläktande kan behövas även om almanackan säger november.

Dansande huset i Prag och Kryptan under Sankt Kyrillos och Methodios kyrka

 

Så var det dags att föja den östra sidan av Moldau ner till det dansande huset och till Kryptan under Sankt Kyrillos och Methodios - en krypta som bär på skrämmande historia som gav oss kalla kårar.

 Vi närmar oss de danskande huset som även kallas Ginger och Fred efter det dansanta paret från en av Hollywoods tidigare eror. 

 Jag trodde i min enfald att huset var en  byggnad från mitten av 1900-talet med tanke på dess smeknamn.  

 Fel hade jag. 

 Huset byggdes 1992-1996, vilket måhända stämmer bättre överens med arkitekturen.

Kryptan under Sankt Kyrillos och Methodios kyrka bär på ett mörkt minne från andra världskriget. Vi blev så tagna att vi inte kom oss för att fota inne i kryptan. Där såg det för övrigt ut som att krutröken fortfarande inte hade lagt sig.

SS-obergruppenführer Reinhard Heydrich kallades även Tjeckiens bödel eller Den blonda besten. Adolf Hitler kallade Heydrich för "mannen med järnhjärtat".  I september 1941 utsågs han till Protektor över Böhmen und Mähren vilket omedelbart ledde till stigande förtryck av judarna, men även den tjeckiska motståndsrörelsen. Några medlemmar i den tjeckiska motståndsrörelsen såg ingen annan lösning än att faktiskt skjuta Heydrish, med exilregeringens (i London) goda minne.

Attentatet utfördes i maj 1942 av tjeckiska specialtränade exilsoldater som skickades till Tjeckien från England. Som den lämpligaste platsen för aktionen valdes en skarp kurva där Heydrichs bil saktade farten. Men i det avgörande ögonblicket klickade Gabčíks vapen och Kubiš kastade en handgranat under bilen. Heydrich skadades av splitter från granaten och sätet och dog i blodförgiftning den 4 juni 1942.

Efter attentatet gömde sig attentatsmännen i Sankt Kyrillos och Methodios kyrkans krypta. Trots Gestapos eftersökningar avslöjades inte gömstället förrän cirka 3 veckor efter attentatet en Karel Čurda, mot en belöning på 1 miljon riksmark, ledde tyskarna rätt. Gestapo belägrade kyrkan den 18 juni. Vid belägringen deltog 1100 SS-soldater, varav 360 stycken tillhörde tjeckens egen SS-kår. Trots upprepade försök att storma kryptan höll de sju männen nazisterna stången. Tre av dem dog i striden och de andra fyra tog sina liv.

Tyskarnas reaktion på attentatet blev hård - undantagstillstånd proklamerades och order gavs om att 10.000 tjecker skulle tas som gisslan, 100 av dessa avrättades omedelbart.

Detta blev början till en oerhörd terror, som i Tjeckien kallas "Heydrichiaden", som riktades mot den tjeckiska befolkningen. Hela familjer avrättades utan rättegång för "samtycke med mordet på Reichsprotektor Heydrich".

I juni 1942 utplånades som straff byn Lidice i närheten av Prag. 173 män avrättades, 185 kvinnor skickades till koncentrationslägret Ravensbrück och 93 barn fraktades till okänd plats. Byn Lidice jämnades med marken.

Promenad i Prag och lunch på Folkets Hus (jugend när den är som bäst)

Det var ingen episkt stor skillnad (jag använder här episk, då mina datorspelande barn föredrar detta ord framför exempelvis "jätte" som de anser låter alltför både barnsligt och intetsägande) mellan vädret i Prag och i Stockholm i början av november men några grader varmare var det +  att vi hade sol och fint väder under hela vår vistelse vilket naturligtvis påverkade helheten.

 Det var med andra ord väldigt skönt att flanera från hotellet ner mot stadskärnan. 

 I november fyllde måhända inte stadens arkader riktigt samma räddande skydd från solen som det gjorde när vi var i staden i juli månad för några år sedan. Men vackra är de.

 Några brosnhästar i en trädgård - såg verkliga ut.

 Vi fortsätter.. 

 Denna dag tog vi oss inte över Karlsbron utan en av de mer anonyma som har fördelen att det går snabbare och är mindre fylld av folk.

 Bild över floden Moldau.

 Vi på en anonym bro, med Pragborgen i bakgrunden. Eftersom vi gick igenom borgen så noggrant under vår förra Pragresa - passerade vi den bara denna gång.

 På torget i gamla stan. 

 Det astronomiska uret - jepp vi stod och såg på det vid en heltimma.

 Väl framme. Vi beställde en trerätters tjeckisk meny. Som började med soppa. Landets mattraditioner stämmer väl överens med de övriga länder som ingick i det tidigare Österrikisk-Ungerska riket: Österrike, södra Tyskland och Ungern.

 Vi åt ganska sent efter en rejäl shoppingrunda till främst barnen (vi försåg oss själva också, efter lunch). Vilket var bra då det inte var några problem att få plats. 

 Jag älskar Prags folkets hus - jugend i varenda vrå. 

 Arvid valde: Vepřo-knedlo-zelo, bakat fläsk med knödel

 Vi andra valde gulasch med hemgjord potatispasta.

 Gott var det!

 Och mysigt

 Efterrätten bestos av frukt.