Jag hade klurat litet på att det kan bli väl så sällan med löpning på kvällarna då höstmörkret väl sätter in. Och helt plötsligt ska man hinna ALLT på helgerna.
Kort och gott jag hade börjat fundera på att gå på spinning i en träningslokal 10 minuter ifrån hemmet.
Anders var också på.
Så pratade vi med våra vänner i skogen. P. berättade att hon och dottern brukade gå på gemensamma träningspass vilket funkar fint efter att barnet fyllt 11.
Arvid har ju sprungit med oss sedan i somras. Sigrid har inte visat någon önskan att springa 8-10 km. Men hon älskar att cykla...
Så nu lallar vi iväg hela familjen varje måndagskväll. Och emellanåt även på onsdagarna...
Jättekul!
Och helgen känns med ens friare. Visst kan vi springa. Men då om vi vill. Inte för att vi inte har tränat alls under resterande delen av veckan.
Bra idé!
SvaraRaderaLena, tråkigt att höra om kristallsjukan. Hoppas du kryar på dig!
Tack Lena! Vad omtänksam Du är! Vet du även om jag nästan kände mig döende där några dagar - så gick det över på tre - fyra dagar! Jättekonstigt. Jag har inte varit värre däran än att jag började jobba igen i måndags. Både jag och sjukvården var helt inställda på att detta skulle ta tid. Så - poff! Borta!
SvaraRadera//Lena