”Brytning av servetter i solfjädersform. Härtill lämpa sig mycket fina och ej alltför stora servetter. Man viker servetten dubbel, dock så, att det undre lagret skjuter ut nedanför det öfre med en ungefär 3 cm bred kant, såsom figur a utvisar. Därefter vikes servetten ännu en gång efter samma metod, så att den får den form, som synes af fig. b. Denna andra brytning sker i strecket omedelbart öfver bokstafven a. Den i form b vikna servetten veckas nu på tvären i två finger breda veck, hvilka måste göras skarpt utpräglade och så likformiga som möjligt. Härpå omfattar man med två fingrar servettens nedre del vid ungefär en fjärdedel af servettens hela höjd (nedre del = öfre delen å fig. b) samt utböjer understycket till fot och utbreder den öfre delen i solfjäderform, på sätt bilden af den färdigbrutna servetten utvisar.”:
handbredt inåt och viker den nedre kanten öfver, på sätt fig. a visar, fattar därpå servetten på sätt fig. b
angifver och bildar fig. c. Därefter omlägges servettens nedre, slutna sida efter samma metod till ett fjärde
veck uppåt, och man har fig. d. Nu kommer hufvudsaken eller servettens solfjäderaktiga vikning på tvären,
hvarvid man noga måste tillse, att alla vecken blifva lika djupa, samt beräkna 8-9 lager; man skall då ha erhållit
fig. e. Därefter vidtager utvikningen af uddarna, från öfversta våningen och veckvis nedåt (fig. e), och när alla
de små trekanterna äro färdiga, fyllas de med blommor, och öfverst lägges en blombukett.”:
”Brytning af servett i form af en näckros. Man utbreder servetten framför sig, viker den dubbel, sammanviker
den därpå ännu en gång i samma riktning och därpå ytterligare en gång. Man har då en åttadubbel remsa,
hvilken man sedan formar på sätt fig. a utvisar. Därpå fattar man servetten i vänstra handen och plockar med
den högra ut vecken, såsom af fig. b synes. Därpå lägger man servetten (fig. c) på tallriken, förenar dess båda
ändar och sticker blommor i midten.”:
hvar sitt håll, så att de komma kant i kant med servettens rygg. Denna vikning framgår för öfrigt mycket
tydligt af fig. a. Den sålunda fyrdubbelvikna servetten veckar man nu i sex veck på tvären (se äfven fig. a),
hvarefter man hoppressar dess nedre ända och utböjer uddarna i den öfre, på sätt fig. b utvisar.”:
fattar därpå den öppna långsidans båda hörn och förenar dem i midten, då man erhåller fig. a. Genom att
sammanlägga hörnen A och B bakåt bildar man sedan fig. b. Därefter fattar man servetten vid de båda med o
betecknade ställena och hoplägger den så, att spetsen samman faller med det hörn, där punkterna A och B
sammanlöpa. Nu ställer man servetten så, att man har den sneda sidan till höger och den spets, i hvilken
servettens fyra hörn sammanträffa, till vänster, samt lägger servetten solfjäderformigt i två finger breda veck,
på sätt bild c utvisar. Sedan man härpå utböjt en fot, vecklas servettens öfre del ut, såsom af bilden af den
färdigbrutna servetten framgår.”:
bildar man de tre stjertpennorna (se fig. a), hvilka man tills vidare sammanknyter med ett band, såsom fig. b
utvisar. Därpå fäster man motstående hörn af servetten med en nål vid bröstet och sammanrullar försiktigt,
men stadigt, de båda lösa ändarna. Se i öfrigt bilden!:
utbreder på längden framför sig. Den öfre kanten (på bortre kortsidan alltså) sammanrullas trefaldt, så att den
bildar en omkring 4 cm bred rand (fig. a). Härpå sammanslår man de båda öfre hörnen rätvinkligt till servettens
midt (fig. b); bildar sedan äfven i undre kanten ett likadant band (nedre delen af fig. b samt fig. c), därpå fig. d
samt slutligen, genom uppvikning af d:s nedre kant, fig. e. Vid bordets dukning stickes ett mjukt bröd i mössans
öppning.”:
på samma led. Härpå uppvikas servettens båda kortändar, så att de mötas på servettens midt (fig. a). Därpå viker man ned
hörnet a, såsom fig. b utvisar, samt på samma sätt hörnet d. Sedan vikas hörnen bakåt, såsom af fig. c och d framgår,
hvarefter servetten förenas på baksidan, den nedre änden fast intryckes till fot och den öfre utbredes (se hufvudfiguren).”:
långsidan åt hvar sitt håll till servettens rygg (fig. a. och b; å fig. b frmträder ej med önskvärd tydlighet, att äfven
högra långsidan har två ryggar). Därpå bildar man de 3 smala veck, som synas på vänstra långsidan af fig. c,
nämligen 2 upppåt (af hvilka det första [undre] något lägre) samt ett åt undersidan. Nu vänder man fig. c så, att
man har en af dess kortsidor på tvären framför sig och den omslagna sidan åt höger samt viker därefter servetten
på tvären i regelbundna, omkring 2 fingrar breda veck, hvilka man upplägger tätt på hvarandra, så att man får
fig. d. Därpå fattar man servetten, på sätt fig. e angifver, och bryter den (i den tunnare ändan) i uddform, på sätt
fig. e och f utvisa. När detta är gjordt, reser man servetten med den uddade sidan uppåt, drager flikarna
solfjädersformigt i sär åt båda sidor (fig. g) och förenar dess båda ändar, hvarpå kronan är färdig.”:
breda veck, hvarigenom man erhåller påfågelns stjärt. Därpå vikes servettens andra sida under, såsom figuren
utvisar och från midten rullas hårdt tvänne rullar, hvilka mötas öfver stjärten. Sedan vändes servetten helt om,
så att rullarna komma underst, lägges på en tallrik och formas enligt hufvudfiguren.” (nere till vänster):
(nere till höger);
”Servett bruten till brödkorg. Servettens fyra hörn sammanslås, så att de mötas i dess midt; detta upprepas därpå
ännu en gång och sedan ytterligare en gång. så vänder man servetten, som nu bildar en fyrkant, helt om, så att
undersidan kommer uppåt, samt sammanslår äfven på denna sida alla hörnen till servettens midt; sistnämnda
sammanslagning upprepas därpå ännu en gång. Nu vänder man åter om servetten samt bildar dess fot genom att
något utböja hörnen på dess undre sida. Sedan vecklas hörnen på servettens öfre sida i sär, så att denna erhåller
det utseende bilden utvisar och i midten lägges ett bröd.”:
Källa: ”Oraklet eller fråga du, så svarar jag!” (D:r A. Carlström). Boken trycktes 1899. Bilderna är skannade ur densamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar