Jag har några kollegor som är väldigt vältränade.
Mer att man ser det på dem än att de påtalar detta.
En av dessa är U.
Så ville det sig att vi fick för oss att vi skulle springa ett 5 km långt pass en lunch.
U. sade -" Lena det är ingen tävling. Vi springer bara för att det är kul. Vi kan gå om det vill sig så."
Till saken hör att hon springer 5 km på halva min tid.
Till allt annat är hon dessutom väldigt ödmjuk.
Men är så vänlig att hon absolut inte skulle göra en stor sak av att hon är så mycket bättre.
Så var det dags!
Vi möttes nere i omklädningsrummet längst ner på arbetsplatsen.
Vägg i vägg med alla cyklar.
Bytte om och begav oss uppåt.
På vägen upp hörde vi ett kraftigt smatter.
Var det fläktsystemet?
Nej det var ett enormt kraftigt regn.
Det regnade i sidled!
Hagel och jag vet inte allt!
10 minuter senare och det regnade fortfarande lika häftigt.
Vi fick byta tillbaka till ursprungskläderna.
Utan att ha sprungit en meter.
Så kan det gå!
Jag kommer att minnas detta som "Dagen då jag nästan sprang 5 kilometer med U." :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar