Här syns det som kallas vindarnas torn.
Ja, det är ju en bekant person framför tornet också!
Och nedan syns tre bekanta ansikten.
Vi är vid det som kallas den romerska agoran.
Lite vilopauser behövdes i värmen.
Fler vilopauser.
Aten har två agoror - antikens agora och den romerska agoran.
Men vi måste börja i rätt ände.
Vad är en agora?
Man kan se det som ett torg eller en marknadsplats.
Och se där - då förstår man varför agorafobi är en annan benämning av torgskräck.
Äldst, störst och mest imponerande är antikens agora.
Här hittar vi Hefaistostemplet och Attolas stoa.
Det förstnämnda egentligen lika imponerande som Parthenon uppe på Akropolis - men med så mycket mindre folk.
Den romerska agoran är mycket mindre och har väl vindarnas torn som främsta sevärdhet.
Jo, jag inser att text och bild inte riktigt går i takt.
Zeus tempel har inget med agororna att göra och kännetecknas av få - men imponerande - pelare omslutna av byggnadsställningar.
Zeus tempel går bra att se utifrån.
Man behöver inte gå in på området.
Tillbaka till antikens agora.
Hefaistostemplet tycker jag är denna agoras största sevärdhet.
Det är Greklands bäst bevarade antika tempel.
Attolas stoa återuppfördes 1956 och är en välkommen oss i den stekande värmen.
Att bara strosa i den långa och skuggiga pelargången är en sann njutning i sig.
Fascinerande egentligen - lika trångt som det var på Akropolis, lika tomt var det vid antikens agora.
Just det gjorde att flera av oss satte antikens agora som största sevärdhet.
Men min röst faller ändå på Akropolis - trängseln och köerna till trots.
Jo, himlen var lika molnfri som bilderna ger intryck av.
Men värmen var lättare att hantera än vad vi hade trott.
Vilket var skönt!
Väl hemma tycker vi att det var skönt med denna vistelses rejäla sommarvärme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar