Häromveckan då jag skulle gå in på stigen som leder hem från elljusspåret, fick jag syn på en kvinna som låg vid sidan av spåret. Egentligen var det hennes två små hundar jag fick syn på först.
Varför står det två hundar här mitt ute i spåret? Så fick jag syn på ett svart klädbylte bredvid dem. När jag tittade närmare fick jag syn på att det inte bara var ett bälte, utan en blåögd kvinna i 45-års åldern som krampade. Jag fick ingen kontakt. Insåg att det var bråttom. Sprang hem för att hämta mobilen (har bara på min Garmin klocka då jag springer och den kan jag inte kontakta någon med.) och Anders. Medan jag tog mig tillbaka med Anders i släptåg ringde jag 112. Personalen i telefonen gav utmärkta instruktioner vad vi skulle göra. Anders genomförde ett antal kompressioner. Medan jag vinkade in ambulanspersonal och andra livräddare som hade hört larmet. Allt skedde 5-10 minuter efter jag ringt.
Hjärtstopp. Men med ett gott slut. Kvinnan vaknade upp och blev helt kontaktbar. Ambulanspersonalen sade att hon måste åka till sjukhuset för observation.
Nå slutet gott allting gott. Att jag så snabbt kunde instruera om adressen var ju för att allt skedde precis ovanför vårt hem. Men, som någon instruerade mig om efteråt, skaffa 112 appen så kan ambulansen hitta var du är via appen oavsett var du är.
Och ha alltid mobilen med dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar