Vi har två riktigt hängivna schackspelare i familjen (vi är på väg att bli fyra...)
Arvid hade tappat sugen i början av terminen, men då ville Sigrid fortsätta - eftersom vi får ta oss en bit till schacklokalerna får båda gå, eller ingen - annars får ju den andre ändå sitta av tiden inne i lokalerna.
Nå cirka två veckor före skolschack skulle spelas frågade vi dem om de kanske ville åka på det evenemanget och känna efter hur de ville göra med schacket. Detta med att bo på hotell och umgås med kompisar efter och mellan matcherna drog igång båda - de övade riktigt flitigt varje dag inför detta (det har de inte gjort tidigare).
Så var det dags.
Sigrid kanske inte placerade sig så jättehögt - men hon är nybörjare och mötte dessutom många 8 åringar. Ett parti förlorade hon på 31 sekunder. Vad som imponerade var att hon inte gav upp.
I slutet av andra dagen mötte hon en väldigt trevlig motspelare från Skåne. Hon frågade honom (efter 30 minuter...) "Är jag nu schack-matt?", varvid han tittade efter och svarade: "Jag ser ett drag..."
Sigrid tittade efter noggrannare och kunde så rädda sin kung - det blev remi - tack vare att motståndaren var så trevlig. Mer sådant!!!
Arvid mötte, av förståeliga skäl, 9 åringar. Han har, tack vare i synnerhet en fritidsledare, blivit ganska bra. Under ett parti låg han illa till - klubbens ungdomsledare kom förbi Anders och sade att det såg svårt ut och att motståndaren dessutom hade hög ranking. Så medan de stod där hörde de Arvid säga "Schack". Båda blev lika förvånade - hur hände det där?
Sigrid var ledsen ett tag för att det gick så dåligt, men hon spelar i nybörjargruppen på schackklubben och fullt så nybörjare är hon kanske ändå inte - hon vet ju hur pjäserna går. Därför tänkte hon att motståndet skulle vara som på schackklubben, hon underskattade helt klart sina motståndare. Här var många riktigt duktiga.
När hon började se det hela som ett givande träningspass vände attityden. Och faktiskt även resultaten.
Själv hann jag besöka kyrkan mellan varven.
...och se Erik XIVs grav.
Innan jag åter sällade mig till övriga familjen.
Vilket enormt tålamod barnen har. Och uthållighet.
Nu är båda heltaggade och vill absolut fortsätta med schack.
En liten rolig incident som inträffade på schackklubben dagen efter. En av Arvids kompisar, T., skulle spela mot Sigrid i väntan på att lektionen väl skulle börja.
T. (som har spelat lika länge som Arvid och är betydligt bättre än Sigrid) säger till Arvid: "Förlorar jag denna match får du 10 spänn."
Till saken hör att Sigrid må vara sämre än dessa unga herrar i schack (ännu åtminstone) men hon är väldigt framåt. Hon stegar fram till den bäste spelaren som finns i schackklubben, en 13 årig vänlig kille som hon aldrig har pratat med tidigare. Hon frågar om han möjligen vill överta hennes match? Vilket han gör med ett glatt flin....
T. hade ju aldrig sagt att han skulle vinna över Sigrid specifikt, bara själva "matchen"....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar