Jag skrev om min kollega D. och hennes familj som var på middag hos oss för några veckor sedan.
Nu var vi bjudna till dem.
Eftersom vi skrotat bilen och inte planerar att köpa någon inom överskådlig framtid, gick färden via pendeltåg, bussar och taxi.
Jag vill inte klanka ner på bussförarna i Uppland men de vi åkte med hade alla enorma utvecklingspotentialer avseende service- och kundperspektivet...
Om man säger så!
Nu var vi bjudna till dem.
Eftersom vi skrotat bilen och inte planerar att köpa någon inom överskådlig framtid, gick färden via pendeltåg, bussar och taxi.
Jag vill inte klanka ner på bussförarna i Uppland men de vi åkte med hade alla enorma utvecklingspotentialer avseende service- och kundperspektivet...
Om man säger så!
De bodde sååååååååå fint! Mina ögon blev som tefat då jag tittade mig omkring.
Maten var ju både en upplevelse för smak och syn. Vilken perfektionism! Underbart att se!
Blinier. Inte så litet stressad frågade jag om de hade stekt alla själva. De lär ska ha varit köpta. Puh!
Det är så fruktansvärt vackert med smårätter som dessutom gör att snålvattnet rinner på.
Rosbuketten så sådär skir och vacker ut!
Dukningen från en annan synvinkel.
Där tomten slutade tog en allmän lekpark vid - perfekt för den med småbarn.
Vi tycks inte ha tagit några bilder då vi åt varken för- eller huvudrätt.
Anledningen var helt enkelt för att vi glömde bort kameran. Vilket säger en hel del...
Efterrätten - en variant av cheesecake - en man nästan skulle kunna mörda för. Jag var jättemätt men lyckades ändå trycka i mig mellan en fjärdedel till hälften av hela kakan. Helt oförsvarligt oartigt, men det kunde inte hjälpas - den var beroendeframkallande!
Damerna i sällskapet. Trivdes riktigt bra!
Jag tycks ha kommit ihåg kameran samtidigt som P. gick för att natta N.
Vi andra lät oss väl smaka.
Och prata vidare.
Klockan hann bli ganska sent innan vi gav oss hemåt igen. Ändå kändes det nästan som om vi precis hade kommit. Tiden bara flög iväg.
Arvid och Sigrid hade också roligt! De och äldste sonen A. kommer väldigt väl överens!
Lillebror N. blev väldigt förtjust i Arvid och ville krama honom hela tiden!
Stort tack för en riktigt trevlig helkväll.
Tack själva! Det var fantastiskt trevligt att ses och ja, det stämmer att tiden bara flög fram.:-) /D
SvaraRaderaTack igen D.! Det kommer att vankas fler tillfällen! :)
Radera/Lena