Denna sommar har även Arvid börjat springa - vi joggar en mil efter frukost; jag , han och Anders. Varför hymla - de ser mig som sänket, de tenderar att dra på för hårt då jag inte är med, men då jag deltar sänker de hastigheten - och orkar därmed hela varvet själva också!
De sjuka i historien är att vi (jag och Anders) nog ser detta som nöjet innan det är dags igen. Dags att måla! Att springa känns absolut mer lustfyllt.
Dessutom gör man det ju enbart för sin egen skull. Det gör man väl med husmålningen också, men det måste ju göras, annars förfaller huset. Egentligen är det väl så med löpningen också - även här förskjuts det allmänna förfallet... ;)
Väl hemma försjönk Arvid först i DN.
...medan vi andra började dagens målning.
Snart var det dock två på förstukvisten...
Anders målade inne bland buskaget...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar