fredag 19 juli 2019

Dagen då ångesten fick ett ansikte...

 Ska vi då aldrig bli klara med målningen?
Allt tar onekligen längre tid än man kan tro - väggar borstas, lister tejpas för att skyddas mot färg etc.
 Men nu kom den riktiga prövningen. Kortsidorna är för höga för att målas från stege.... 
Första nivån var nästan värst, hur konstigt det än kan låta. Avståndet mellan mark/golv och där nästa nivå skulle ha sina golv/tak var som störst här. Golvsekvenserna var dessutom ganska tunga. Anders är 190 cm och man. Jag är 166 cm och kvinna. Med allt vad det innebär av både räckvidd och muskelkraft. Det hela höll på att ända med förskräckelse. Hur skulle detta gå? 
 Efter första golvdelen var på plats fick vi till någon slags teknik så att det gick bättre. På nivån över var dessutom inte avståndet mellan golv och tak lika besvärande stort - jag kunde nå där. Även om det helt klart var Anders som gjorde mest. Jag fick delarna till ställningen men han fick dra upp dem tills jag också var uppe igen och vi kunde fästa dem gemensamt...
Arvid och Sigrid fixade smoothie av tomtens bär.
 Sedan var det dags igen.
Men nu hade vi fått bättre självförtroende. 
 Det var egentligen jobbigast när vi såg ställningsdelarna på kärran från början. Var ska vi börja? 
 Efter att ha studerat ett youtubeklipp i ämnet kändes det något bättre men ändå...
Man tycker ju att det borde räcka med spänning och upplevelser nu...
Men det florerar rykten om att nu ska väggen målas...

 Arvid och Sigrid låg inte heller på latsidan - förutom att Arvid hjälpte mig att lasta av golvdelarna och få dem till ställningen drog de bort alla tidigare tejper som skyddat det vita mot rödfärg. Ett ganska digert arbete! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar