Jag har och har haft många kollegor som tränar ganska mycket.
De jag har nu är dessutom väldigt ödmjuka i sitt tränande.
Vilket gör att jag lyssnar storörat på deras tips.
Bland annat en man, som visserligen åker både Vasalopp och springer, som lyckas uttrycka det som att det snarast beror på slumpen att han alls kommer i mål!
Nå, nu har han under ett halvårs tid pratat sig varm om kolfiberlöparskor. Från början lyssnade jag inte alls, jag brukar köpa så billiga skor som jag alls kan hitta, för jag är ju ingen löpare.
Nå sakta men säkert börjar jag lyssna på informationen. Ok, jag är ju fortfarande ingen löpare, men faktum är att ju springer i stort sett varje dag, min Garminklocka visar att min snittlängd i spåret är ca 6,1 km. Per dag.
Då kanske man skulle ta och unna fötterna något som ska skona dem.
Klickade hem ett par.
Jag vet inte om det var en mental övertygelse mer än fakta men jag tyckte faktiskt att jag flög fram under lunchen då jag testade dem för första gången. Det kan också vara att de gamla knappt höll samman längre så ett par nya var efterlängtade oavsett.
P.s. Sprang ett 3 kilometer långt elljusspår med Anders senare på kvällen. Slog personligt rekord på både 1 km och 1 mile. Kan ha varit pga skorna. Kan ha varit för att det var kul att ligga bakom Anders och hetsa upp tempot! Jag kom aldrig förbi honom dock! D.s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar