Vårdukningar!

 

 Här har Arvid, Sigrid och jag hjälpts åt. Arvid och Sigrid är väldigt förtjusta i att duka - ofta med Lego attiraljer. Vilket ju är roligt och nydanande. 

Här är temat Indiana Jones...

 Jag fick i uppdrag att ta fram en cendrefärgad duk och vika servetter som pyramider...

 Sedan kände arvid ett behov av att Star Wars figurerna också skulle med...

Sedan fick jag chansen att ha en egen dukning. 

 Fåglarna i den ljusblå linneduken...

 ... mötte metallfåglar som stod på bordet... 

 Siste men inte minst i denna kavalkad...

 ljuslila möter ljusgrönt...

De röda vintergardinerna har bytts mot vita...

Båtmodeller på Sjöhistoriska

Under uppväxten hyrde vi ofta stuga på Åland under semestern. Det satte sina spår. Inte stugorna i sig men väl sättet man tog sig till Åland på. Ja, jag pratar finlandsfärjor. Med tiden blev det ett intresse som inte kan beskrivas på annat sätt än som ett rent nörderi. Än i dag finns intresset kvar även om jag försöker maskera det lite grann. Tror i och för sig inte att jag lyckas särskilt bra.
Modellen på bilden föreställer Diana II som nybyggd togs i bruk 1979. Jag var 13 år och tyckte att Diana II var den så långt absolut vackraste Vikingbåten. Just skorstenen var så otroligt vacker. Minnen, minnen....

Sjöhistoriska museet

Under februarilovet passade vi på att ta oss till Sjöhistoriska museet.

 Anders hade jobbat halvdag så vi mötte honom på museet med medhavd picknickkorg!

Pizzor i stora lass och pärondryck stod på menyn.

Färgerna var de flesta, men det är ändå litet trevligt att ha med sig duk och linneservetter även i picknicksammanhang - men då får det bli på sådant vi inte är lika rädda om. 

 Förutom information fanns det även en tipsrunda för barn runt om på muséet - väldigt roligt och underhållande för hela familjen.

 Anders kunde man hitta fånstirrande på detta fartyg. Han sade själv efteråt att han verkligen skulle kunna titta på färjan i flera timmar utan att ledsna.

Jag vet inte riktigt om detta är fartyget "Diana II" men han pratade om det fartygets utsökta skorsten...

Ridå!

 Estonia fanns också på plats...

 Har han tagit ännu en bild på samma skepp som ovan? Osäker.

Själv är jag väldigt förtjust i skonarten Amphion, Gustaf III lustyacht som han använde i kriget med Ryssland. Men den tycks vi inte ha fotat. Denna gång.

 Arvid och Anders åkte hem medan jag och Sigrid passade på att gå på en föreställning och kungliga kapare och sjörövare i största allmänhet.

 

Där fick vi lära oss att kapare hade uppdrag av regenten att skövla fiendens skepp (till skillnad från sjörövare som skövlade från allt och alla). Gustav Vasas dotter Cecilia var en kapare från finare samhällsskikt.

 

Sigrid lärde sig att skjuta med pistol! En riktig sådan, men utan skott. 

Veckans servettbrytning: Enkel Biskopsmössa

Urenkel men snygg servettbrytning! 

 Enkel Biskopsmössa 

Servetten är helt utvecklad från början.

Vik servetten på mitten.

Vik servetten på mitten en igen så att en mindre kvadrat har bildats.

Vik upp det hörn som inte har någon öppen flik över servetten så att den täcker över ca 3/4 av den andra sidan.

Vänd på servetten och vik ner ena fliken sticks in i fliken på andra sidan.

Ställ upp servetten.

Veckans vintips: Le Volte 2012

Le Volte dell´Ornellaia 2012, Toscana, Italien, nr 32472, 159 kr
Vi har en flaska Ornellaia i vinskåpet som vi tänkte prova (prova hit och prova dit, dricka är väl en mer korrekt beskrivning?) någon gång framöver. För att närma oss denna flaska med ödmjukhet börjar vi med detta, betydligt billigare vin, från samma producent.
I doft och smak hittar vi inslag av mörka bär, örter och choklad. Lite åt det tuffare hållet så en stadig köttbit till gör sig bra.
Le Volte behöver inte skämmas för att stå i skymundan bakom Ornellaia. Le Volte blir veckans vintips alldeles på egna meriter!

Veckans druva: Assyrtiko

Assyrtiko är en vitvinsdruva som odlas i Grekland. För att precisera ytterligare så är det Santorini som förknippas med druvan.
Det finns lite olika teorier om assyrtikos ursprung. En gör gällande att druvans namn går att härleda till "assyrisk" och att den skulle komma från Irak i begynnelsen. En annan teori är att assyrtiko går att härleda till "seri", som är en dialektal variant av sherry. Skulle den alltså härstamma från Jerez i södra Spanien?
Nej, assyrtiko kommer förmodligen varken från Irak eller Spanien. Rent genetiskt finns inga nämnvärda likheter med andra druvsorter från dessa områden.
Det som är utmärkande för assyrtiko är att syran blir hög även i områden som är riktigt varma. Det vanliga är annars att syrahalterna i druvor sjunker vid allt för generös värme.
Viner gjorda på assyrtiko har således en syra som märks. Vidare kan mineralitet noteras.
Varje år när våren anländer blir både Lena och jag sugna på grekisk mat och grekiska viner. Så även i år. Om någon vecka fyller vi på vinskåpet med ett antal assyrtikoviner från beställningssortimentet. Och lite annat därtill.

Veckans dukningsdetalj: Uppläggningsbestick och smörgåspåläggs- samt sillgafflar

De första gafflarna var tvåkloiga, den trekloiga blev modern omkring år 1720. I slutet av 1700-talet blev den fyrkloiga gaffeln allmänt vedertagen.  Ungefär samtidigt började serietillverkningen av bestick och vid 1800-talets slut kunde man duka med upp till tolv olika bestick per kuvert. Förutom alla uppläggningsbestick och annat.

Efter serietillverkningens uppkomst tycks det inte finnas något slut på fantasin om vilka bestick som behövs till en måltid. Såsslev, kaktång, potatissked, uppläggningssked, marmeladsked, salladstång....

Sillgafflarna är en fortsättning av de första tvåkloiga gafflarna.

Lammfärs i lergryta med grekiska förtecken

Turkost och vitt i kombination får mig oavkortat att tänka på Grekland. Så även denna gång. Jag och Anders älskar moussaka. Dessvärre är inte samtliga familjemedlemmar lika frälsta.

Nå lammfärs och feta ost,  för också tankarna till sommar och sol (mitt Grekland är alltid soligt med lagom svalkande havsbrisar (Att pappa och jag traskade runt i ett 40 gradigt Aten för så där 20 år sedan har helt vaporiserats ur minnet)).

 Lammfärs i lergryta med grekiska förtecken

1 dl havregryn
1 msk potatismjöl
3 dl vatten
800 gram lammfärs
1 ägg
2 tsk salt
1,5 krm vitpeppar
6 st stora potatisar (eller mer beroende på hungerläget)
3 st gula lökar
2,5 dl grädde

200 g fårost, skuren i tärningar
4,5 msk kinesisk soja
Lägg lergrytan i blöt i 15 minuter. Skiva löken och fräs den mjuk.
Lägg havregryn och potatis i vatten och rör om. Låt stå i 15 minuter. Blanda ner köttfärsen med salt, vitpeppar, grädde, fårost och soja. Skala och skiva potatisen i ganska tunna skivor, ca 1,5 mm.
Lägg ca 1/4 av potatisen och löken i botten på lergrytan, bred ut köttfärsen, sedan resten av löken och överst potatisen. Lägg på locket och sätt in i KALL ugn. Sätt termostaten på drygt 200 grader och låt grytan stå inne i knappt 1,5 timme.
Ta ut och och låt vila 5-10 minuter.

Dukning i turkost och blått.

 Jag var med arbetskollegorna på Hallwylska museet. Vi hade bokat en egen visning. Eftersom vi var så få hann vi titta extra mycket på sakerna - jag fördjupade mig självfallet extra i dukningsdetaljerna - exempelvis skådefigurerna av de gamla grekiska eller om det var romerska gudarna - de var utplacerade (längs med den 2 meter långa bordsplatån i bordets mitt) och skulle fungera som möjliga konversationsämnen under måltiden.

 Nå våra metallfåglar kanske inte riktigt garanterar ett 2 timmars långt samtal, men de är fina att titta på.

Denna kväll gick dukningen i turkost, vitt och silver.

 Ljusen gick i turkost med ett undantag som gick i silver.

Servettbrytningen heter stående solfjädern och har visats tidigare i en blogg nära dig...

Jaha, då är bordet dukat, men var är övriga familjen?

Anders håller just på att hämta hem familjens två yngre förmågor från ett disco beläget på ett behagligt promenadavstånd från hemmet...

Chokladkolapaj

Den här minipajen gjorde jag tillsammans med Arvid och Sigrid redan på torsdagskvällen inför helgen.

Egentligen hade luften redan gått ur mig, jag hade ingen lust, men Arvid och Sigrid har en talang i att övertala sin morsa...en talang  jag anar att de delar med många andra barn därute. Nå pajerna var väldigt enkla att göra  så det var ingen väldigt ansträngande uppoffring skulle det visa sig.

 Chokladkolapaj 

100 g smör 

3 dl vetemjöl 

2 msk strösocker

1 msk vatten

Fyllning: 

1 burk kondenserad, sötad mjölk (ca 400 g) 

100 g hackad mörk choklad

Nyp ihop smör, mjöl och socker. Tillsätt vatten och knåda till en deg. Tryck ut i 8 små formar och ställ i kylen 15 min. Nagga med en gaffel och grädda mitt i ugnen 10 min.Värm den kondenserade mjölken försiktigt och vänd ner den hackade chokladen. Fördela chokladkolasåsen i de gräddade pajskalen och ställ kallt 30 minuter.

Servettbrytning: Fickan

Enkel snabb som även ger möjlighet för den som vill använda servetten som en korthållare för placeringskort.

 Fickan

Lägg servetten i tre delar och vik sedan upp den översta tredjedelen.

Vik in hörnen i denna tredjedel.

Vik in hörnen även i det dubbla lagret under, men inte lika mycket som det översta lagret.

 Vänd servetten.

Vik servetten i tre delar och låt hörnen mötas på mitten.

Vik servetten nu på mitten jämns en tänkt horisontell linje.

 

Veckans vintips: Krug Grande Cuvée

Krug Grande Cuvée, Champagne, Frankrike, nr 7494, 1487 kr
Så fruktansvärt gott! Visst, det kostar en del - men det är det ändå värt! Vi drack denna dryck när Lena fyllde år. På tallrikarna hade vi smörgåstårta. Det verkar ha blivit vårt sätt att fira högtidsdagar. Champagne och smörgåstårta. Sämre traditioner kan man tänka sig.
I doft och smak hittar vi en frisk syra och toner av bröd, choklad, äpplen och hasselnötter.
Väldigt nyanserat och finstämt. Gott!

Veckans druva: Mondeuse noire

Mondeuse noire är en rödvinsdruva som odlas i Savoie i östra Frankrike. Med sitt nuvarande namn omnämns den i skrift för första gången 1845. Dock finns ett omnämnande av en druvsort kallad maldoux daterat 3 februari 1731 som man tror är mondeuse noire.
Mondeuse gris är en mutation av mondeuse noire. Mondeuse blanche är däremot en egen druvsort som är nära släkt med mondeuse noire. Mondeuse blanche är nog mest känd som ena föräldern till megakändisen syrah. Den andra föräldern heter dureza.
Nåja, nog med släktband nu. Hur smakar egentligen ett vin gjort på mondeuse noire? Jo, vinerna blir ofta aromatiska och tanninrika. Färgen är djup och vinerna lämpar sig väl för lagring. När de blir som bäst får de en i det närmaste italiensk körsbärsbitter ton.
Går man utanför Frankrike så kan man hitta odlingar med mondeuse noire i Schweiz och lite i Kalifornien.

Veckans dukningsdetalj: Skaldjursbestick och hummergafflar

Allmänt om bestick

Endast förmögna hus hade bestick för gästerna på tidigt 1800-tal.

Besticken dukades snett mot bordet så de bildade en vinkel mot tallriken var ett sätt att "hålla isär" resebesticken eller husets bestick.

Bestick dukas utifrån och inåt i den ordning de kommer nyttjas.

Rätter som äts enbart med gaffel, som hummer, placeras till höger om tallriken.

Lenas födelsedag!

 Oj då! Vad är det för lutning på bilderna? Ändå togs de innan vi ens hade öppnat vår Krug.
Hur som helst. Smörgåstårtan och den fina champagnen står på bordet av ett speciellt skäl - Lena fyller år. Just smörgåstårta och champagne har blivit vårt sätt att fira födelsedagar på.

 Arvid och Sigrid brukar göra sina egna smörgåstårtor. De provsmakar de ingredienser som ska ingå i den stora smörgåstårtan och så väljer de ut det som de tycker är godast.

 Vi är nog lite fyrkantiga både Lena och jag. Lena önskar sig fina dukningsattiraljer när hon fyller år och själv önskar jag mig finviner. För säkerhets skull väljer vi själva. Överraskningsmomentet då, kan man fråga sig? Jodå, det försöker vi få till också. Blommor eller en bok eller något annat. Men dyrgriparna, oavsett om det är något som ska stå på bordet eller något som ska drickas, väljer vi alltså själva.

Nu har vi hunnit fira ett antal födelsedagar ihop. Vi trivdes väldigt bra i varandras sällskap direkt när vi träffades . Den direkta trivseln ökar med åren. Borde inte gå från en så hög startnivå, men så känns det. En lyx i sig!

Cabernetsmakande syrah från Kanada

Mission Hill Reserve Shiraz 2012, Okanagan Valley, Kanada, ungefär 180 kr
När min syster, som bor i Kanada sedan snart 20 år tillbaka, var hemma och hälsade på i höstas hade hon med sig det här vinet. Just Mission Hill var en av vinfirmorna som vi besökte vid ett av mina besök i Kanada. Okanagan Valley omsluter Okanagansjön ungefär tre timmars bilresa inåt i landet från västkuststaden Vancouver betraktat. Förutom att här odlas mycket vin är hela området ett uppskattat semesterområde med sol- och badmöjligheter.
Mission Hill är en av de största producenterna, om inte rentav den största, i området och har ett antal pampiga byggnader med vacker utsikt över Okanagansjön. Man gör många olika viner i lite spridda prisklasser.
När jag efter att ha gjort klart de hemmagjorda hamburgarna och dukat klart smuttar jag denna fredagkväll på vinet. Lena är med Arvid och Sigrid på tennisen och kommer strax hem. Tillbaka till smuttandet. Hmm, smakar det inte som cabernet sauvignon? Men det står ju shiraz på etiketten. Nåväl, det kanske inte är så noga. Vinet är gott och det är väl ändå huvudsaken!
En halvtimme senare. Middagen har pågått ett tag och Lena har hunnit bekanta sig med vinet. Det känns som cabernet sauvignon, säger hon då. Ja, visst gör det! Vi bestämmer oss för att vinet är gott men att detta shirazvin vill framstå som ett vin gjort på cabernet sauvignon. Fast varför? Det är väl inget fel på att vara den beryktade shirazdruvan!
I doft och smak hittar vi toner av svarta vinbär, björnbär, viol, ceder och vanilj. Just i eftersmaken framträder vaniljtonen tydligt. Ett gott men ett lurigt vin!