Dukning i turkost och blått.

 Jag var med arbetskollegorna på Hallwylska museet. Vi hade bokat en egen visning. Eftersom vi var så få hann vi titta extra mycket på sakerna - jag fördjupade mig självfallet extra i dukningsdetaljerna - exempelvis skådefigurerna av de gamla grekiska eller om det var romerska gudarna - de var utplacerade (längs med den 2 meter långa bordsplatån i bordets mitt) och skulle fungera som möjliga konversationsämnen under måltiden.

 Nå våra metallfåglar kanske inte riktigt garanterar ett 2 timmars långt samtal, men de är fina att titta på.

Denna kväll gick dukningen i turkost, vitt och silver.

 Ljusen gick i turkost med ett undantag som gick i silver.

Servettbrytningen heter stående solfjädern och har visats tidigare i en blogg nära dig...

Jaha, då är bordet dukat, men var är övriga familjen?

Anders håller just på att hämta hem familjens två yngre förmågor från ett disco beläget på ett behagligt promenadavstånd från hemmet...