Oväntat gott vin för lite pengar. Ja, så skulle man kunna sammanfatta vår Budapestvistelse. Ur vinperspektiv, vill säga. Vi provade bland annat en Egri Bikavér. Det är ett rött vin från Eger och betyder tjurblod. Det var, enligt legenden, István Dobó och hans magyarer som försvarade en fästning i Eger mot turkarna i mitten av 1500-talet. Magyarerna drack rödvin i stora mängder och turkarna lär ha flytt när de såg magyarernas vinindränkta skägg. De trodde att det var tjurblod, och inte vin, som som orsakade de röda skäggen. Och vem vill slåss med någon som stärker sig med tjurblod?Vi provade även en havtorr tokajer till gåslever. Mmmm......
Som sagt, väldigt prisvärt. Och det gäller inte bara vin, utan rent allmänt.
Ska man ge sig på en mer generell sammanfattning får det bli: Charmig stad med väldigt trevliga och avspända människor. Allt känns väldigt tillbakalutat och enkelt. Ja, vi blev frälsta och kommer sannolikt att återvända! 
Taxichauffören som körde oss från hotellet till flygplatsen var i Lenas och min ålder. Han var pratglad och behärskade det engelska språket väl. Han berättade om hur det var i Ungern under järnridåns tid. Hur han och hans klasskompisar blev ombedda att vara tysta och skötsamma när folk från Ministeriet kom och inspekterade. Hur synen på att vara tvungen att lära sig ryska var. Men även om hans föräldrar som saknar den gamla tiden. "Allt var så billigt då!". Ja, det var ett sådant där samtal som man inte vill ska upphöra. Varför var det så kort sträcka till flygplatsen?
Vi kämpade vidare och lärde oss att under styrning av kung Mattias Corvinus samlades folket och ett lugn utbredde sig, varpå konst och kultur fick större utrymme än tidigare. Efter hans död föll det samman och riket delades mellan de österrikiska habsburgarna och turkarna. De förras styre, åtminstone från andra delen av 1800-talet då kejsar Frans Josef styrde har jag läst ganska mycket om. Kanske att jag, under tonåren, läste mer om hans kejsarinna Sissi (rekommenderar varmt boken "Den ensamma kejsarinnan") - som blev väldigt populär i just Ungern. En inte alltigenom genomsympatisk kvinna, väldigt komplicerad och självupptagen med en enorm vurm för att bygga, bygga, bygga - kosta vad det kosta vill. Hon mördades 1898.
Ungern stod på förlorarnas sida vid båda världskrigen och kom att bli ett sovjetiskt satellitnation. Ett uppror 1956 slogs ned i grunden. Däremot utvecklades ett ekonomiskt system i landet 1968 som gjorde att man kunde göra karriär inom eget företagande förutom inom partiet - Ungern var ett öppnare land jämfört med sina kamrater bakom järnridån. Det var Ungern som bar ledartröjan vid östblockets fall 1989.
Arvid och Sigrid fick en ganska enkel, men garanterat en, i deras tycke, populär maträtt; strimlad lax med gräddstuvad pasta kryddad med persilja. 
Anders och jag åt paprikakryddad kycklingfilé med sallad och potatismos. Paprika återkom onekligen överallt, i korven och i grytorna och som sås - väldigt gott, tyckte vi.
Kvällen före man ska iväg på en utlandsresa är det en blandning av diverse olika känslor som drabbar en. En icke försumbar känsla är olust. Ja, faktiskt. Vi ska ta oss till ett hotell i en stad långt bort. Med en fyraåring och en tvååring. Och två stora resväskor. Dessutom två barnvagnar. 
Skulle vi kanske ha varit hemma istället? Vi bor ju så fint med stor tomt och allt.
En av dagarna besökte vi ett vinmuseum. Där fanns många vinkällargångar och rätt var det var dök en realistiskt gjord docka i naturlig storlek upp och tittade barskt på en! Arvid och Sigrid tyckte att det var läskigt men inte så läskigt att de inte vågade sig fram och ta en och annan närmare titt. Sigrid upprepade frasen "Läskig docka" under återstoden av den dagen. Men hon gjorde det med ett leende på läpparna....
Att vi hamnade just i Budapest var mest en tillfällighet. Leve tillfälligheterna! Detta är ett resmål vi varmt rekommenderar till dem som inte prövat själva! Med barn är absolut inget hinder. Ungrarna var väldigt trevliga och, avspända tror jag är den lämpligaste beskrivningen på detta folk som gav oss må-bra-vibrationer under hela vår vistelse. 
Flygresan dit tar endast 2 timmar och 10 minuter från Arlanda - suveränt. Priserna är väldigt humana. Maten suverän. Och befolkningen ett under av genuin trevlighet. Dessutom är landets historia enormt spännande. Man kan se lämningar från både romariket, osmanska influenser och det Österrikiska-Ungerska kejsardömet. Mer om detta i senare inlägg. 
Följande viner var upphällda i tre glas av kvällens vinvärdinna Lena:
Tack herr V och fröken J för en riktigt trevlig kväll! Vi ses snart igen.
Det är alltid jag, Lena, som lägger in bilderna i våra inlägg. Jag tror inte att det är en överdrift att påstå att jag även tar flest bilder, jag är helt enkelt mer road. Fast vi skriver båda två. Anders undrar varför jag censurerar bort bilderna som han har tagit på mig...Jaaaaaaa, vad kan man säga....
Några veckor tidigare hade vi bjudit herr V. med flickvännen fröken J. och moster E. på Bellini...
Vi hade faktiskt börjat få upp litet av en tradition: Under senaster fyra somrarna har vi varit och ätit buffé på Solliden, Skansen. Fast efter detta år ska vi nog faktiskt välja något annat - personalen på Solliden hade INTE mycket till övers för varken barnfamiljer eller pensionärer (och dessa kategorier råkar olyckligvis vara deras mest frekventa gäster. Vilken olycka!). 
Det var väldigt få gäster på plats under hela vår vistelse och jag kan faktiskt förstå varför - mindre engagerad servicepersonal har jag aldrig sett...Ingenting jag rekommenderar mao. Men för övrigt ÄR ju Skansen något alldeles speciellt. 
Visentoxen nedan ser man ju inte varje dag. Och Skogaholms herrgård med sin hemliga dörr där all mat diskret levererades in till matsalen. Alla dessa djur och hus från svunna tider kommer alltid att vara ett självklart inslag på sommaren för oss. Men ifortsättningen tar vi med oss egen picknick...
Sigrids 2-årsfirande med släkten i lördags började med en stadig tre-rätterslunch som mer eller mindre gled in i middagen. Ja, även den med tre rätter. Här avhandlas nu denna lunch.
