Efter att, i 39 graders värme, följt hur först romarna, följda av hunnerna (med Attila i högform), sedan magyarerna (=ungrarna själva, år 898) etablerade sig i provinsen, innan mongolernas hövding, tillika Djingis Khans sonson, jämnade det mesta med marken, följda av det ottomanska rikets oblyga närmanden. Vi kämpade vidare och lärde oss att under styrning av kung Mattias Corvinus samlades folket och ett lugn utbredde sig, varpå konst och kultur fick större utrymme än tidigare. Efter hans död föll det samman och riket delades mellan de österrikiska habsburgarna och turkarna. De förras styre, åtminstone från andra delen av 1800-talet då kejsar Frans Josef styrde har jag läst ganska mycket om. Kanske att jag, under tonåren, läste mer om hans kejsarinna Sissi (rekommenderar varmt boken "Den ensamma kejsarinnan") - som blev väldigt populär i just Ungern. En inte alltigenom genomsympatisk kvinna, väldigt komplicerad och självupptagen med en enorm vurm för att bygga, bygga, bygga - kosta vad det kosta vill. Hon mördades 1898.
Ungern stod på förlorarnas sida vid båda världskrigen och kom att bli ett sovjetiskt satellitnation. Ett uppror 1956 slogs ned i grunden. Däremot utvecklades ett ekonomiskt system i landet 1968 som gjorde att man kunde göra karriär inom eget företagande förutom inom partiet - Ungern var ett öppnare land jämfört med sina kamrater bakom järnridån. Det var Ungern som bar ledartröjan vid östblockets fall 1989.
Nå, efter denna utflykt i ungersk historia, tillbaka till VÅR resa. Nu kändes det väldigt skönt att prova någon av stadens varma bassänger. Varma och varma förresten, vi svalkade oss i dem. Så, skönt. Precis som det står i reseböckerna hittar man schackspelare litet varstans i badområdet. Det kändes litet som att detta var ungrarnas motsvarighet till after-work. Det var ingen stress, ingen skulle simma några hysteriska längder, utan alla stod eller rörde sig långsamt i vattnet. Inte bara vi njöt - efter denna upplevelse ville Arvid att vi skulle stanna kvar några dagar till i Budapest. Sannolikt kommer vi att återvända.
torsdag 29 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppsan, här fick man sig en rejäl historielektion! Och så härligt att kunna ta ett skönt bad på storstadssemestern!
SvaraRadera