Jag lärde känna D på gymnasiet. Vi gick i samma klass. I årskurs två började D plötsligt "punkta loss", som jag kallar det. På skrivningar han lämnade in stod det helt plötsligt "J. D." mellan för- och efternamn.D har sedan länge slutat med detta, men det hindrar ju inte att jag en sisådär 27-28 år senare fortsätter att tjata och skämta om det hela. Man ska inte underskatta tjathumor!
D och hans fru S och de båda döttrarna F och F bjöd in till en söndagslunch. Det hela var mycket trevligt med mycket prat och skratt. Vi tänkte kontra med en återbjudning i sommar när vår altan är färdigbyggd.
Härligt med god middag i glada vänners lag, då är det absolut tillåtet med tjathumor!
SvaraRaderaKul att se lite bekanta ansikten så här på 1700 km avstånd. Jag skulle dock vilja påstå att herr A.C. inte känner sig begränsad till goda middagar, vad gäller att upprepa ett och annat skämt relativt många gånger. :-)
SvaraRadera