Vad händer med alla idrottsstjärnor när karriären är över? Ofta verkar de försvinna bort från rampljuset men en och annan låter tala om sig även efter avslutad karriär.Kajsa Bergqvist ubildade sig till sommelier och driver nu vinföretaget Kajsa Wines. Det handlar mycket om sydafrikanska viner och förklaringen till det är, enligt vad jag har läst, att hon kom i kontakt med sydafrikanska viner under de mångna träningslägren i just Sydafrika.
The Bean Coffee Pinotage, 2009, 89 kr, nr 73939 (betsällningssortimentet) heter vinet vi provade och det lever sannerligen upp till sitt namn. Kaffe är det man kommer att tänka på när man provar vinet. Gott, om man gillar stilen, och det gör Lena och jag. Lenas pappa var mer tveksam. "Äntligen" sa han när vi drack kaffe efter middagen. "Vadå?" undrade vi. "Ja, riktigt kaffe istället för den där drycken ni serverade tidigare".
Här har ni bildbeviset. Lärare kan faktiskt lyssna också!
München bjöd på riktigt varma och soliga dagar. Det var sparrissäsong och de sparrissoppor vi åt var riktigt delikata! Nja, kanske inte hotellets förresten. Men den vi åt på Rattskeller vid Marienplatz var värd att lagra i matminnet. 
Håller man sig borta från internernas tårtbitar som de motionerade i och själva fängelsecellerna, är det inte mycket på Långholmen som väcker kalla kårar idag - en grön vacker lunga mellan Kungsholmen och Södermalm. Husfasaderna är betydligt skönare att skåda än mycket nytt som har byggts i staden på senare tid.
Restaurangdelen är riktigt vacker - speciellt den delen med kristallkronor i taken...
Oxfilé ska man inte göra alltför mycket med -det är att förstöra köttet - en snabb stekning någon minut eller två per sida , inget mer...
Jag tyckte mig känna igen våra egna chokladtryffelförsök här, även om dessa måhända var skönare att skåda....
Anders for iväg med jobbet till München på onsdag natten förra veckan och kom inte hem förrän på lördagskvällen. Det kändes väldigt ovanligt att han var borta, ganska tråkigt om jag ska var ärlig. Till saken hade jag varit på en tvådagars konferens tidigare samma vecka, ingen övernattning visserligen, men middag med sen hemgång. 
På lördagen passade Arvid, jag och Sigrid på att baka 7-sorters kakor till Arvids kalas nästa helg. Recept kommer. Sigrid åt mer än något annat om jag ska vara ärlig - vi gjorde en tvåfärgskaka där Sigrid bearbetade den med röd karamellfärg, medan Arvid knådade den med blå karamellfärg. Då vi skulle varva dem med varandra fann vi att det fanns hälften så mycket av det röda som av det blå...Det faktum att Sigrid var rödfärgad upp till öronen var en liten diskret förklaring till var hennes deg kunde ha försvunnit. Snart var det dags för Arvid att vara på bästisens H.s kalas. Det märks att han snart fyller fem, tidigare år har föräldrarna varit med, men nu tog jag och Sigrid och vände då vi väl släppt av vår lille juvel.
Receptet jag serverade till Anders som välkomstmiddag, är en variant av vad Långholmen serverade på en av sina luncher då jag var där på min konferens. Suveränt god. Det smakade som "sushi" fast varm. Istället för ris hade de potatis, men jag tänkte att jag ville köra asien tema hela vägen.
Väl hemma kom min väninna S. på besök. Vi lärde känna varandra under nationslivets glansdagar (för våran del) i Uppsala. Det är något visst med gamla vänner - nu talar vi sällan om gamla saker, men ändå talar vi med samma "intensitet" om allt på ett sätt som man gjorde då. Eller så är det helt enkelt så att man blev vänner för att man hade väldigt många likheter, bla i sättet att prata. Vad vet jag, trevligt var det. En framslängd lasagne i långpanna kan te sig en smula trist i sammanhanget, men den var betydligt godare än vad den såg ut. 
I lördags hade SMHI varnat för regn. Vi ville passa på att vara ute innan regnet kom, vilket resulterade i att vi var ute hela dagen. Efter en sådan kanondag vill man inte gärna gå in bara för att äta. Med nyplockad hägg i en vas bänkar vi oss - uteplatsen slår det mesta just nu - altanbyggaren ska komma och börja bygga vår altan nästa vecka, sedan blir det ännu smidigare att äta utomhus. 
Det känns som om vi har hunnit med en hel del sedan start, men det kändes helrätt redan vid första anblicken. Och har gjort så därefter. Faktiskt ibland kan jag förundras över att vi tänker och tycker så lika, innan vi ens har börjat diskutera ett ämne. Och har så kul ihop.
Vilken amarone vi drack till? 
De kaninägande grannarna hade tidigare en sandlåda vid vår gemensamma tomtgräns. Lådan nyttjades kanske mest av våra barn då de är yngre. I deras nya liv som kaninägare, tänkte de överge sandlådan för kaningård. Ville vi möjligen ha sandlådan? Anders ser kanske litet passiv ut på bilden men det är faktiskt itet orättvist - vad vi släpade både sandlåda och sand, spikade och hade oss. Arvid hjälpte också till. Vid fästningen av fiberduken i sandlådans kanter hade han litet problem. Anders frågade om han ville låna en större hammare än den han just använde: "Nej pappa, det är inte hammaren som är problemet. Det är att få in spiken."
Bilderna av maten vart fullständigt undermåliga, varför jag hoppas att Ni kan hålla tillgodo med bara en bild av quinoasalladen.
För några dagar sedan susade min finskfödde kollega herr S. hem med orden nu ska jag hem och starta upp min valborgsmässomust, varefter han nämnde ett ord jag aldrig hört förut:"Sima". Det är en kolsyredryck man kan göra alldeles själv. Drycken är dessutom väldigt populär bland barnen, åtminstone hans, påstod kollegan. Jag blev väldigt nyfiken och bad om recept. 
En annan (också finsk) kollega berättade att hon hade glömt en simaflaska i kylen i flera månader - en höstdag fick den nog och exploderade så att kylskåpsdörren for upp i full kraft och kylens hela innehåll måste slängas då det var glassplitter i allt....Så spar inte på flaskinnehållet alltför länge.
På kvällen gick vi till valborgskasen ocm tändes på av ett litet fackelförsett scouttåg, både Arvid och Sigrid tyckte att det var en brasa "större än den i mimindalen" - mer än godkänt med andra ord.
