Pragborgsområdet!
Även om vi sökte oss till skuggan...
...unnade vi oss en hel del kaffe/dryck och glasstopp under resan.
Sedan var det dags igen.
S:t Veitsdomen ligger mitt i borgområdet. Katedralen i gotisk stil började att byggas i mitten på 1300-talet. Arbetet stoppades av och till av diverse krig och andra oroligheter. Inte förrän 1929 var bygget färdigt. Tittar man upp i det södra tornet kan man se var byggandet tog vid där den gotiska stilen övergår till renässans.
Jag kom på mig själv med att jämföra byggnaden med Uppsala domkyrka då vi var inne i katedralen - det finns stora likheter!
Nope, ingen selfie - det är Anders som har varit i farten.
Ett människoöde som berörde mig var den stackars
Johannes Nepomuk, född omkring 1350 i Nepomuk i död 1393 i Prag. I dag är han nationalhelgon och står bland annat på Karlsbron (det är statyn med 5 stjärnor i en ring runt huvudet. Den är placerad på det ställe där hans kropp ska ha blivit kastad i floden.). Han blev grymt torterad av kung Wenzel IV innan hans kropp slängdes ned i Moldaus vatten. Anledningen ska ha varit att Nepomuk och kungen hade olika syn på hur kyrkan skulle styras. En legend säger att Nepomuk vägrade delge kungen vad drottningen sagt till honom vid bikten. Denna praktfulla silversarkofag innehåller hans kvarlevor. Inne i slottet finns en vaxdocka, föreställande Nepomuk då han bland annat torteras med vad det verkar skruvar i huvudet...
Glasspaus.
Nya tag! Från gamla slottsbyggnaden saknar vi bilder, men där kan man bland annat se fönstren där man kastade ut två katolska undersåtar till den katolske kung Ferdinand i maj 1618. Detta var upptakten till trettioåriga kriget. För övrigt var det den andra kända defenestrationen i Prag (man kastar ut någon genom fönstret). Problemen började då den konstälskande och barnlöse (legitima sådana) Rudolf II (som hade beslutat om religionsfrihet i landet 1609) dog 1612 och ersattes av Ferdinand. Denne starkt katolske kung uppfattades ha ambitioner att upphäva alla rättigheter för protestanter vid sitt trontillträde.
De två katolikerna som kastades ut genom de höga slottsfönstren tillsammans med sin sekreterare, föll ungefär 15 meter. Alla tre överlevde mirakulöst eftersom de landade i en stor dynghög.Gyllene gränden var ursprungligen byggd till Rudolf IIs vakter. Senare flyttade alkemisterna in (Rudolf II, var förutom kunskapstörstande och kulturellt intresserad även lättlurad.) Hus nr 22 hyrdes av Franz Kafka under en period.
Många rustningar fanns det - det tycktes oss som att rustningarna blev mindre täckande med tiden - till slut var det bara huvud och bål som skyddades. Vi har senare (på Skokloster en vecka senare) fått höra att då pistoler och ammunition började användas var det viktigare att vara snabb, rustningen skyddade inte. Och särskilt snabb var man sannolikt inte med allt detta på sig.
Arvid, Sigrid och jag prövar att skjuta med armborst. Jag placerade mig bäst (har ett förflutet (en kort sådan) i Riksbankens skytteförening tro det eller ej), men Sigrid placerade sig kort därefter. Vad som egentligen hände med Arvids pil är höljt i dunkel - det såg ut som om den prickade tavlan och brakade vidare därefter, men vi kunde inte se någon markering av den.
Längst söderut ligger fängelsehålan med massor av tortyrredskap
Och en hel del tortyrredskap fanns både där och som en del av den gyllene gränden. Många blev tokiga av vistelsen och undra på det helt osannolika saker hade uppfunnits för att plåga andra människor.
Sigrid hittade en rustning där tidigare bäraren av den måste ha varit mindre än henne.
Paus i skuggan.
Typiskt renässansgemak?
Nere i smedjan.
Festmåltid under medeltiden.
Jag kan ta fel på alla bilder men jag tror att det var en änka som bott i detta hus. Hon förlorade sin make och son under första världskriget och gick sedan konstant klädd i svart. Sitt levebröd tjänade hon genom att spå folk. Då tyskarna intog Prag spådde hon att tredje riket skulle gå under. På vad sätt denna spådom påverkade hennes liv är inte svårt att gissa - hon torterades till döds.
En hel del filmtittning blev det på många museum.
Och vandringar.
Vad som känns litet snopet är att oftast saknas möbler i de stora salarna - det är bara tomma rum. Bland annat i Sverige är vi ganska bortskämda med att slotten är möblerade, ofta ser det ut som om ägarna just har lämnat rummet och det känns som att man får en ganska god inblick i hur det såg ut då det begav sig. Här var det med tomma ytor som blir mer "dött".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar