Dagen efter sista april var vi bjudna till en annan del av staden, till S. som jag faktiskt lärde känna på sista april för sisådär 25 år sedan. Vi övade busvissling i en kö på väg in på en gasque. Jag kan hyfsat bra än idag.
Här var det en väldigt trevlig mix av gäster i olika åldrar och nationaliteter. Under kvällens lopp hann de mest udda samtalsämnen passera under många glada skratt. En sann vitamininjektion.
Eftersom samtalet skedde på engelska under hela middagen hängde inte riktigt Arvid och Sigrid med (Arvid sade efteråt att han förstod kanske 10% av samtalet). Men de hade haft det ganska intensivt under helgen varför de tyckte att det var ok att titta på TV då de hade ätit klart. Samtidigt berättade båda att det ändå hade varit helt ok, (nästan till och med roligt sade Arvid), för de kunde ju märka att det var en riktigt trivsam, glad och inkluderande stämning.
S. hade berättat för de övriga innan att Arvid och Sigrid var väluppfostrade. Att de kan bevista möblerade rum utan att riva stället. Och visst har de en bra koll på vad som förväntas av dem i många olika situationer. Det kan många andra barn också. Men oroväckande många föräldrar släpper verkligen sina barn vind för våg och hoppas på att andra styr upp om barnen skulle göra något dumt. Vilket gör att just dessa barn tenderar att göra precis vad som faller dem in. Utan att föräldrarna reagerar.
S. badkar och handfat blev jag riktigt svag för - koppar då den är som bäst. Vill också ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar