Vinprovning med kollegorna hemma hos oss

Försommarens Hagaparksvinprovning har nu övergått till vinprovning hemma hos oss.

Jag hann vara hemma en god tid innan kollegorna anlände. Under tiden hann jag duka, skära upp och lägga fram baguetter och ost. Samt hälla upp vinerna. 

 Arvid och Sigrid försåg sig med ost, kex och (alkoholfri) dryck och tog sig upp på övervåningen.

Jag har talat så mycket gott om mina kollegor för Anders att han verkligen ville träffa dem och helst, även få delta i vinprovning med dem.

 Anders hade verkligen besvärat sig för mina kollegor. Inte nog med att han erbjudit sig att köpa och hade släpa hem de åtta vinflaskorna vi hade kommit fram till att vi borde köpa - han hade dessutom skrivit ett litet dokument om de druvor och viner som ingick i provningen.  

Detta var vad han hade om de första vinrundan:

Första rundan: Tre olika druvsorter för vita viner – vilken druvsort gömmer sig i vilket glas?

 Albariño 

Albariño är namnet på druvan i Spanien. I Portugal heter samma druvsort alvarinho.Viner på albarino är fruktiga och friska. Gröna äpplen, päron och citrus är vanliga inslag i doft och smak. Ledtråd: Kvällens albariñovin är det billigaste vinet i första rundan. (SB 2696- Orballo, 98 kr)

 Assyrtiko                             

Heter druvan assyrtiko är sannolikheten mycket stor för att vinet i fråga är från Grekland.

Santorini för att precisera ytterligare. Även här är vinerna friska.Kvällens vin har inslag av gröna äpplen, citron, örter och mineral. (SB 91064, Santorini Assyrtiko, 199 kr)

 Sauvignon blanc               

Säg sauvignon blanc och tankarna går till krusbär och nässlor. Extra tydligt blir det när vinet, vilket gäller även kvällens vin, kommer från Nya Zeeland.Även detta vin är mycket friskt. Päron och lime kan ni också leta efter.  Ledtråd: Första rundans dyraste vin. (SB 82623, Cloudy bay, 265 kr) 

Här hade alla utom en person alla rätt!

 Andra rundan: Kan vi skilja dyr och billig Bourgogne åt?
Den billiga

Vita viner från Bourgogne görs på
chardonnay.
Chardonnay har inte så mycket av egen
personlighet så vinet formas till stor del vid
själva vinmakningen.
I detta vin hittar vi inslag av gröna äpplen,
örter, citrus och smör. (SB 5562, Clotilde Davenne, 129 kr)

Den dyra

Här känns den högre kvaliteten i form av en
beroendeframkallande elegans och
finstämdhet.
Tonerna från det billigare vinet går delvis
igen men på ett mer nyanserat sätt.
Frisk smak med inslag av gula äpplen,
mineral, citron och smördoppade nötter.
Mycket gott! (SB 5648, Chassagne Montrachet, 549 kr)

Här hade alla, alla rätt! 

 Tredje rundan: Tre spanska rödvinsregioner
Rioja

Säg Rioja och man tänker på ett vin med lite
röd färgton som osar vanilj, jordgubbar och
dill.
Kvällens vin följer den mer moderna
Riojastilen. Färgen är mörkare, strävheten
och fylligheten större.
Tempranillo är huvuddruva och kvällens vin
uppvisar inslag av mörka bär, vanilj, kokos,
choklad, kaffe och kanel. (SB 90230, Luis Cañas Rioja, 219 kr)

Ribera del Duero

Även här är druvsorten tempranillo. Men en
annan klon och odling på högre höjd än i
Rioja gör en viss skillnad.
Riktigt strävt med stor fyllighet. Mörk färg.
Inslag av plommon, kaffe, tobak, örter,
kakao, björnbär och svartpeppar. (SB 3738, Dorivm, 229 kr)

Priorat

På plats i Priorat lämnar vi tempranillo åt
sitt öde för att istället plocka fram garnacha
och carignan. Den sistnämnda förknippas
sällan med finviner – men i Priorat vet man
hur man gör!
Tydlig strävhet någonstans mellan de två
tidigare vinerna. Stor fyllighet.
Inslag av plommon, björnbär, viol, örter,
kakao, kryddor och kaffe. (SB 2725, Pardelasses, 249 kr) 

Här hade en person alla rätt!

 Någon tycks ha vettiga tankar att dela med sig!

 Värden ser nöjd ut!

 Många var riktigt duktiga, någon var direkt proffsig. Dessvärre drabbades han av hybris vid upploppet och gissade helt fel. Här sitter han och håller sig för huvudet... :) Nej då, han är en munter person.

Diskussioner grasserade över hela bordet - vad jag inte var medveten om var att de tre kvinnorna som satt på andra bordskanten än där jag satt hade konstaterat att vi, Anders och jag, måste ha lagt ut ganska mycket mer än övriga (det hade vi, men vi ville att de skulle känna sig välkomna) - att mat och dryck på bordet omöjligt kunde uppgå till de 200 per person vi hade tagit in. Så på tåget hem hade de beskrivit problemet för de övriga kollegorna, varför samtliga swishade mig 50 kronor vardera dagen därpå. Är de inte gulliga?

Jag blev alldeles rörd.