Nu är jag på dagen lika gammal som pappa var då han fick hjärnblödning...

Idag är jag på dagen lika gammal som min pappa var då han fick en hjärnblödning.

En massiv sådan som gjorde honom halvkroppsförlamad och med afasi (talsvårigheter) för resten av sitt liv.

Läkarna på sjukhuset sade då han kommit in med ambulans att vi skulle förvänta oss det värsta - eftersom hjärnblödningen varit så stor.

Men han överlevde och lärde sig gå igen fast det egentligen var omöjligt, då han helt saknade känsel på ena sidan.

Och levde i ytterligare 29 år därefter.

Levde helt utan hjälp tills han var 83. Och med hjälp av äldrevård i hemmet från kommunen i ytterligare 2 år (Städa och hjälp med att handla mat).

Men med facit i handen, vad synd att han inte kollat blodtrycket innan och kanske tagit blodtrycksdämpande medicin.

Då han väl kom in på sjukhuset hade han ett övertryck på över 250 och ett undertryck över hundra...

Jag tycks ha ärvt mammas gener då det kommer till blodtryck - hon hade väldigt lågt, trots kraftig övervikt. Men jag kollar det absolut med jämna mellanrum. Finns inget egenvärde i att inte kolla.

Det klart att det blev en stor omställning för hela familjen då pappa fick hjärnblödning, även om han själv naturligtvis drabbades hårdast. - Hans högsta önskan var att bli så pass frisk så att han kunde återgå till att arbete - men det gick inte. Inte på grund av det fysiska handikappet i form av att gå illa- det grejade han bra - tack vare sin envishet så höll han sig till och med i ganska god form mitt i allt.

Men afasin..

Han sade själv att det var jobbigt med människor som betraktade honom som en idiot på grund av talsvårigheter och betedde sig därefter. Det gjorde honom både ledsen och sårad.

Och det är ju ganska mänskligt. 

Han kunde byta ord så att "händer" blev "fötter" och så. Och så hörde han dessutom illa på det. Men hans förstånd uppfattade jag som helt intakt. Hela tiden. Inte ens på slutet var han minsta snurrig utan helt klar i förståndet.

Vad vill jag ha sagt med allt detta?

Kolla kroppsvärden med jämna mellanrum - för hjärnblödning och mycket annat känns så fullständigt onödigt, när det kanske skulle kunna förhindras med en ganska liten insats.