Fem år sedan pappa dog.

Idag är det fem år sedan pappa dog. Syrran och jag satt på varsin sida om honom på ett sjukhus i Tierp då han somnade in. Och faktiskt satt vi där några timmar efteråt också. Han såg ut som att han bara sov. Nå andningen hade upphört och läkaren hade konstaterat att han var död.

Han slutade äta, tyckte att han var klar helt enkelt. Sorgligt för oss, pappa var hela tiden någon att prata med, förståndet förblev intakt om än fysionomin krackelerade ganska hastigt mot slutet. Det var därför han inte ville hänga med längre, han ville klara sig själv, hade en stor portion integritet. Saknad, inte glömd!