Det var någon gång strax efter jullunchen på julafton som vi bestämde oss. För att tidigarelägga jultomtens besök, vill säga. Arvid var överladdad och sprang fram och tillbaka i hallen med Sigrids dockvagn. Det skulle vara nästan plågsamt att se honom vänta ända till 18-snåret, som vi först hade tänkt. Så vi meddelade Arvid och Sigrid att tomten skulle komma redan efter Kalle Anka.
När klockan närmade sig fyra bytte jag så om till tomteutstyrsel. Egentligen var jag inte upplagd för att prestera en värdig tomtetolkning. Men jag skulle göra mitt bästa...
Direkt när jag klivit in i hallen och Arvid och Sigrid fått syn på mig utbrister Sigrid "Pappa!". Utan att jag sagt ett ord! Nåja, efter den öppningen spelade det inte så stor roll hur bra eller dålig min tomtetolkning var.
Jag tror att både Arvid och Sigrid fortsatte och kalla mig för "tomten" för att vara snälla och spela med. Efter det att själva julafton var över blev vi sjuka hela familjen. Förkylning och feber. Inte helt ovanligt när man går ner i varv. Förkylning till trots blev efterkommande dagar sådär skönt avkopplande som bara juldagar och mellandagar kan vara. Lite läsning, lite film, lite lek med Sigrids spis och Arvids tågbana....
Som vanligt gör man alldeles för mycket mat i juletid - samtidigt är det ganska skönt att slippa fundera på vad man ska äta under flera dagar - det är bara att ösa fram något ur kylen - på sin höjd behöver vissa rätter värmas på. Detta år hittade vi skinka från garanterat välskötta grisar.
Skinkdekorationen görs enkelt av dubbelvikt silkespapper eller liknande, som klipps i enlighet med bilden och viras längs en träpinne.
Kycklinglevermousse
Så här på julafton, vad är väl mer passande än att placera en paketliknande servettbrytning på tallrikarna?
Vanliga sockor som ersättningslösning trodde han inte på. Här var goda råd dyra. Vi löste det med att sätta upp tre hjärtan (Anders och jag får dela hjärta, jag tror att det kan gå vägen...) i trappan istället. Det fick duga. För detta år. Hjärtana består av två jättecirklar som har fogats samman och pyntats med bokmärken och hemmagjorda stjärnor.
Den gravade laxen behöver två dagar på sig för att bli klar. Istället för dill som smaksättare testade vi chili detta år.
Sillbordet är litet av julbordets högpunkt tycker jag. Detta år återkommer några av fjolårets absoluta höjdare: 
Laxpastejerna/Laxpatéerna lyckades jag bättre med.
De återstårende vikningarna är kuben/paketet som kommer att beskrivas som en servettbrytning på julafton, en hare (återkommer med beskrivning ivår), röd-vita hjärtan, beskrivning se nedan, 
Kollegorna (som lärde mig den) har satt upp den i form av en julstjärna i taket på jobbet - ser väldigt köpt och proffsig ut. Den ÄR lätt, även om den ser hyfsat avancerad ut. 
Detta med nya pappersvikningar varje dag i julkalendern har visat sig vara en succé - Sigrid, som föredrar askarna och julgranshjärtana tar med sig den nya varje morgon till dagis, för allmän visning - Arvid, som föredrar de små huvudbonaderna, leker med sina vid köksbordet - de har antagit olika personligheter och samspråkar med varandra.
Nästan alla dessa vikningar har presenterats tidigare på denna blogg. Undantaget är propellern längst fram till höger, den kommer som servettbrytning i januari. Övriga vikningar är servettbrytningarna; 
Efter mycket tid vid spisen (där några extra rätter såg sitt ljus. Dessa kommer förhoppningsvis aldrig att serveras en vidare krets, ingredienserna var något oklara - men kryddlådan användes frenetiskt och kryddburkarna räknades mer i antal än innehåll) var vi så redo att inta vår middag. Faktiskt var den väldigt bra konstruerad - ganska lagom lätta rätter som inte resulterade i "paltkoma" efter halva middagen...
Att dra bort skalen från paprikan kan vara en smula besvärligt och inte minst varmt.
