Så var det dags för avtackningen på min tidigare arbetsplats.
Jordgubbar och presenter hade införskaffats.
Lokalerna var pyntade med vimplar!
Jag kommer verkligen att sakna dessa kollegor.
De flesta människor är ju trevliga.
Men här var hela stämningen så inkluderande och genomvänlig.
Som jag sade i mitt tacktal; jag visste redan innan jag började att jag skulle vara omgiven av riktigt smarta och kompetenta kollegor.
Men att de dessutom var sååå trevliga - svårslaget.
Vilken härlig stämning.
En ynnest att få ha tagit del av.
Jag har fått ta del av märkliga bantningsstrategier,
idiotsäkra raggningstips (enligt uppgift byggt på teoretisk forskning i den högre skolan),
varit med i bokklubbar,
deltagit i gallerivandringar (där en utställning som bestod av rum efter rum med väggar dekorerade av idel svarta tavlor i den exakta storleken 79,5 x 79,5 cm, har gjort ett oförglömligt minne).
Jag har skrattat mycket, både med och om (med glimten i ögat) mina kollegor.
Jag har även hittat sådana som jag numera betraktar som vänner.
Min kollega F. ringde faktiskt innan han köpte presenten - han vet ju mina intressen, men utgick ifrån att jag sannolikt hade det mesta inom området - fanns det något som jag verkligen skulle vilja ha?
Jodå, se första bilden.
Varför jag slutar?
Ja, jag undrar ibland själv.
Mycket för att en tidigare chef sökte någon som...jag.
Den chefen är en av de bästa som jag någonsin haft.
Och många av de nya kollegorna känner jag redan.
De är inte helt olika dem jag lämnar.
Efter 3,5 underbara år!
.jpg)
