Under våren kommer det att vara tio år sedan Lena och jag träffades. För att under lite längre tid fira detta har vi bestämt oss för att tömma vinskåpet på en och annan av sina dyrgripar. För vi tycker båda att det har varit tio riktigt underbara år!
En fråga som dyker upp när man dricker ett dyrt vin är: Är detta dyra vin verkligen x gånger godare än ett billigt? Nej, måste svaret bli. Men det är ändå så pass mycket godare att det är värt att dricka ett finvin då och då. Varje gång flyttas gränsen fram något för hur gott ett vin kan vara.
Denna champagne infriar förväntningarna. Den är stram, nyanserad, koncentrerad, örtig med inslag av bröd och choklad. Eftersmaken håller sig kvar länge, länge. Det är som om champagnen vill säga: Mig glömmer ni inte! Vilket vi nog heller inte gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar