En kväll i december bar det iväg på julbord med arbetskollegorna till Kastellet utanför Vaxholm.
Riktigt god mat var det, inte det största julbordet som jag har varit på, men fräscht och inga slaskiga skålar så långt ögat kunde nå.
Riktigt fräscht.
Lokalerna var maffiga och det passade utmärkt i decembermörkret.
Mitt stora orosmoment var hur jag skulle ta mig hem. Båten som skulle ta oss därifrån skulle åka 22.15 och det skulle göra att jag inte säkert skulle hinna med sista pendeln hem...
Jag hade därför kollat på www.sl.se om alternativa fördvägar och det skulle gå en båt 20.49 från Kastellet in till Vaxholm. När jag frågade personalen varifrån båten gick såg de ut som levande frågetecken. Då blev jag orolig. Jag fick till svar av 3 olika servitörer att om det gick någon sådan båt borde den gå från "ångbåtsbryggan".
Jag tog mig ut i god till från Kastellet för att hitta bryggan. Inte en själ var ute. Så såg jag någon som gick därute med bestämda steg. Jag rusade efter - denne människa kanske skulle till fastlandet precis som jag.
Jag sprang efter.
Bara för att se denne hoppa ner i en liten utombordare som låg förtöjd på en för övrigt tom kaj.
Jag ropade "Är detta Ångbåtsbryggan?". Och fick till svar:"Ja, har du missat båten, vill du ha skjuts till fastlandet?"
Vilken enorm tur jag hade. Båtägaren var en av 4 fastboende på fästningen. Han var på väg till fastlandet för att hämta sin hustru som skulle komma med en buss kl 21.
Vilken enorm tur. Att hon var ute sent just denna kväll. Annars vet jag inte hur jag hade kommit hem.
Någon båt hade sannolikt inte kommit 20.49 - jag såg då ingen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar