Vi börjar färden vid det gamla Tingshuset (som höll vinterting från och med 1739) som hörde till Tibble gård. Tingshuset ses till vänster om grusvägen, höljt i dimman.
Tingshuset passeras av en av Sveriges första statliga landsvägar.
Vid intilliggande gästgivargården, som inte finns kvar idag, författades ett brev under bondeupproret som kom att kallas den stora daldansen 1743. I juni 1743 utbröt det sista stora bondeupproret i Sverige. Det har kallats Stora daldansen. Det härskande adelspartiet, hattarna, hade börjat ett oansvarigt krig mot Ryssland 1741. Fälttåget slutade med en katastrof. Den svenska armén kapitulerade utanför Helsingfors och hela Finland ockuperades av ryssarna.
Vid fredsförhandlingarna krävde den ryska kejsarinnan Elisabeth att svenskarna skulle acceptera hennes släkting Adolf Fredrik som svensk tronföljare. Denna ryska utpressning väckte förtrytelse i Sverige och utlöste upproret i Dalarna. I det upprorsbenägna landskapet rådde redan tidigare stort missnöje. Gränshandeln hade blivit lidande av de styrande hattarnas tullar och införselförbud. I brevet som skrevs här, adresserat till det styrande hattpartiet, krävde de uppretade bönderna bland annat att få delta i valet av ny kung.
Dalkarlarna tågade vidare mot huvudstaden efter detta stopp.
Upproret misslyckades och några av ledarna kom att avrättas som en följd av det hela.
1649 stiftades lagen om "Krogare- och Gästgifware Ordningen." med krav på att det skulle finnas gästgivargårdar med mat och skjuts mot betalning var 2-3 mil.
Milstolpar sattes upp längs med den gamla landsvägen, denna i gjutjärn är från 1850.
1 mil, RvK 1850, står det. RvK står för Robert von Kraemer, dåvarande landshövding i Uppsala-Län.
Detta hus var gårdens gamla smedja.
Soldattorpet.
Framför det gamla posthuset står "skelettet" av en gammal bil från tidigt 1900-tal.
Ytterligare en byggnad längs med vägen är utförd som statarbostad åt 4 familjer.
På väghållningsstenen eller "Brostenen" står "ASKER". Det betyder att hit hade gården Asker väghållningsplikt. Brostenen innebär att den som står på stenen, gårdsägaren, hade skyldighet att grusa och sköta vägen.
Tidigare fanns i området en skylt som angav att här gick "riksväg 12".
"Den gula villan" uppfördes 1905-1910 som bostad åt anställda på Tibble gård. Innehöll ursprungligen 4 lägenheter.
Det var väldigt dimmigt under större delen av dagen.
Hembygdsgården i litet av ett miniskansen - de flesta byggnaderna är fraktade till där de står idag ifrån närområdet. Endast huvudbyggnaden stod här från början. 1600-tal.
Promenaden gick vidare förbi vägar från 1500-, 1800- och 1900-tal.
Jag har skrivit om dessa "museivägar" tidigare.
Denna väg brukar ta oss till Biskopsgården vid Almare Stäket. Ruinen som var uppstarten till Stockholms blodbad.
Så inte denna gång.
Mina planer var att ta mig till ett fik som jag inte fattat att det fanns!
Jag passerade flera gamla vackra byggnader.
För att beställa kaffe och kunna värma mig på ett litet fik.
Innan det var dags att ta mig hem igen!
Det har blivit litet kyligare på hemvägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar